Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
"Jag skulle önskat," svarade Lindenkrona, "att han vore lika fästad vid henne,
så att jag sluppit honom till vår måg. Det går aldrig väl för honom.”
"Det gör det nog, min käre Gustaf, om du inte sträfvar efter hans undergång,”
sade friherrinnan.
”Hvad säger du, min Signe?” svarade herr Gustaf häftigt. Tror du, att jag
skulle förfölja min egen måg? — Nej, visst inte. Men jag kommer inte heller att lägga
två strå i kors för honom, om han råkar illa ut och jag vet att han står i onåd hos
konung Johan för sin tjenstaktighet mot hertig Carl.”
”Nu är tiden inne!” sade i detsamma Tor.
”Redan,” svarade Lindenkrona och stampade otåligt med foten.
”Ja,” sade Tor.
"Gör din tjenst då!”
Tor lemnade rummet och begaf sig ned till batteriet, hvars kanoner straxt derefter
började dåna till bevis på, att bröllopshögtidligheten skulle börja.
”Sig ditt sista ord, Gustaf,” sade friherrinnan. "Skola vi låta Hanna öfvervara
vigseln?”
”Låt henne bestämma det sjelf. Jag är trött vid allt lip och pip i anledning af
detta bröllop,” svarade Lindenkrona sträft. *
”Jag känner inte igen dig, Gustaf,” sade friherrinnan Signe.
”Jag känner inte igen mig sjelf," svarade han. —
Men de båda gamla kunde inte längre få samtala i detta ämne, utan måste begifva
sig ut bland gästerna, hvilka strömmade fill den största af Framnäs salar, hvarest bröl-
lopet skulle stå och der nu redan presten, en af brudens bröder, Waldemar Lindenkrona,
väntade med boken i hand bakom kullerstolarna. —
Denna bok hade inte röda permar.
Detta märkte herr Gustaf Lindenkrona, hvarför han, innan brud och brudgum
kommit in, skyndade fram till sin son och befalde honom att taga till ”röda token.”
”Det, är inte kristligt, min far,” svarade Waldemar och’amiral Lindenkrona, som
hört, sin fars befallning, instämde med sin broder.
"Konungen har befallt, att röda boken skall användas, och en undersåte är skyldig
att lyda öfverheten.”
”Man skall lyda Gud mer än menniskor!” svarade Waldemar.
”Det, är rätt, min son,” svarade Gustaf Lindenkrona. "Gud skall veta att jag inte
älskar liturgien och katolicismen, jag som vid kung Göstas sida kämpat för papismens ut-
rotande ur landet. Men jag vill inte heller se hela mitt hus duka under för den kungliga
onåden och derför befaller jag dig, att taga till den ’röda boken”, i annat fall så sän-
der jag genast bud efter kaplanen i Kämpestad och uppdrager till honom att för-
rätta vigseln.”
”Jag lyder, min far!” svarade Waldemar och lemnade rummet, samt kom efter
några ögonblick tillbaka med den ”röda boken” i sin hand.
”Affälling!” sade amiralen skarpt åt sin broder.
”Jag förlåter dig detta ord, hvilket du sjelfmant skall återtaga,” svarade Walde-
mar mildt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
