Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Aldrig!” sade Sigge Liudenkrona och vände med förakt ryggen ät sin broder,
hvilken intog sin plats bakom kullerstolarne, just som brud och brudgum, efterföljda at
tolf tärnor och tolf brudsvenner, inleddes i salen,
Waldemar började genast vigseln med en betraktelse, uppfyld af kristliga läran
och fri från papistiskt gift.
Hans broders, amiralens, ansigte ljusnade, då han hörde detta; men ännu mera
ljus blef hans uppsyn, då Waldemar slutat denna betraktelse och började med vigselformu-
läret, emedan detta icke lästes efter den liturgiska bekännelsen utan efter den evangeliskt-
lutherska. Waldemar hade den ”röda boken” i sin hand; men han läste ur minnet efter
den evangeliska handboken.
Vigseln gick lyckligt med undantag af ett afbrott:
Hanna Ribbing hade vacklat och1 slutligen fallit till golfvet, samt måste bäras
nt ur salen.
”Olycka! Olycka!” hviskades det uti salen och friherrinnan Signe blef sorgsen i
hjertat öfver dessa spökerier, samt förebrådde sig och sin gemål för, att de inte förbjudit
Hanna att närvara vid ceremonien.
Bruden och brudgummen läto sig emellertid inte bekomma. De drucko sällhet ur
hvarandras blickar och mottogo, då vigseln var slut med strålande uppsyn brudskarans
lyckönskningar.
Jungfru Hanna Ribbing hade snart blifvit återstäld från sin svimning och åter-
kom in i salen, när vigseln var öfverstånden, samt lyckönskade de nygifta med värme, hvar-
efter hon räckte sin arm åt sin brudsven och stödd på denne vandrade hon kring salen
bland; de öfriga bröllopsgästerna, samt hycklade glädje. — Denne bröllopssven var ingen
annan än den ståtlige och ärbare riddersman, som hennes föräldrar hade utsett till
hennes blifvande gemål redan då han var liten gosse och hon låg i vaggan: Helge
Stålkrona.
När lyckönskningarne voro slutade, närmade sig amiral Sigge Lindenkrona till sin
broder Waldemar och sade:
”Jag återtager ordet affälling!”
”Jag visste det, min broder!” svarade Waldemar.
Herr Gustaf Lindenkrona kom nu äfven fram till sina söner och sade till
Waldemar:
”Jag gillar din ståndaktighet, min son; men må Gud bevara dig från hans maje-
stäts onåd.”
”Man måste mera lyda Gud än menniskor!” svarade Waldemar.
Herr Gustaf tryckte hjertligt sin sons hand och gick sedan för att samtala med
sina gäster.
En stund efter vigseln samlades bröllopsskaran kring matborden och njöt af de
många bastanta rätterna, som der voro uppdukade och munterheten väcktes allt mer till
lif, ju mera man förtärde af de hetsiga dryckerna, såsom Braunschweigermumma, clairet
samt spanska, rhenska och ungerska viner, hvilka serverades till måltiden.
Derefter började dansar och lekar.
En gammal bröllopsdanslek gjordes, under det att alla, såväl gamla som unga,
glädigt sjöngo:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
