Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
Det var till denna qvinna, som Hanna Ribbing uppmanat sin väninna Elsa Kruuse
att taga sin tillflykt.
De båda af småsvennen anmälda adelsjungfrurna voro äfven Elsa Kruuse och
Hanna Ribbing, hvilka nu på drottniDgens befallning infördes i det gemak, hvarest hon satt,
Drottningen hade sett Elsa många gånger förut och visste af, att hon skulle gifta
sig med Rutger Kruuse, som i första giftet till den numera aflidne ståthållaren i Stock-
holm, Steward Kruuse, hvars andra bröllop blef så ödesdigert för rikets förnämsta ätter
och i synnerhet för Sture-ätten.
När derför det tunga dörrdraperiet höjdes och de båda unga qvinnorna inträdde
och nego framför drottningen, sade denna:
’Välkommen, fru Elsa Kruuse! Det är ju så jag får kalla eder?’
’Ja, sedan några få dagar tillbaka,’ svarade Elsa. ”Men jag har sedan bröllops-
qvällen inte förunnats att få se min make, hvilken helt plötsligt försvann. — Man har
sagt mig, att den älskade på hans majestät konungens befallning blifvit fängslad och
bortförd.”
’Ja,” svarade drottningen, ’jag har hört detsamma.”
”Men af hvad anledning har han blifvit våldförd på sin frihet på detta sätt?”
frågade Elsa.
”Det vet jag inte, mitt barn,” sade drottningen; men tilläde: ’Helt visst har
han genom någon förbrytelse ådragit sig min höge gemåls missnöje och vrede.”
’Förbrytelse!’ upprepade Elsa med högre stämma än som var passande inför en
drottning. ’Nej! Nej!’ fortsatte hon med häftighet. ”Jag vågar säga, att detta är
omöjligt. Förbrytelse mot hans majestät konungen! Nej, eders majestät! Mig tyckes
att Rutger Kruuse och förbrytelse äro ord, som inte kunna, inte få nämnas på samma gång.”
Jungfru Hanna blef helt förskräckt för den häftighet som hade bemägtigat sig
Elsa och sökte genom ryckningar i hennes kläder att bringa henne till besinning, under
det att drottningen med förvåning såg på den unga frun, hvilken utvecklade sådan djerf-
het inför henne.
Slutligen svarade drottningen mycket mildt, ty hon förstod att det var sorg, som
föranledde det opassande i Elsas uppträdande:
’Tror ni då verkligen, fru Elsa, att min gemål utan orsak skulle hafva befalt
eder makes fängslande?”
”Det vet jag inte,” svarade Elsa. ”Men jag vill våga min eviga salighet på, att
Rutger är oskyldig. Någon har förtalat, beljugit och falskeligen anklagat honom!”
”Under sådana omständigheter,” svarade drottningen, ’så får han förklara sig,
och honom skall rättvisa vederfaras.”
’Rättvisa!’ utropade Elsa, som var i sitt onda lynne och inte kunde taga vara
på sina ord.
"Ja!” svarade drottningen, förvånad öfver detta utrop.
’Nej, ädlaste drottning,” fortfor Elsa med häftighet, ’värdes tala om nåd, men
inte om rättvisa! När skedde någonsin, att en inför domstol anklagad menniska vederfors
rättvisa? — Nej, nåd, allenast nåd förmår frälsa och återgifva åt mig min outsägligt
älskade och ädle gemål!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
