Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
____ft
fruktade intet; ty hau visste, att han hade magt att, om så behöfdes, med härsmagt upp-
träda mot sin broder. ,.
”Det är ädelt af bror Magnus,” sade hertig Carl vidare, ”att han vxll hjelpa eder,
fru Elsa, och Gud är mitt vittne, att äfven jag vill det. MeD, som jag inte hvarken får
eller vill sätta min fot inom Stockholms murar, så länge missämjan mellan bror Johan och
mig varar, så kan jag följa eder endast till Stockholm och dröja der i närheten hos någon
pålitlig vän för att afvakta utgången på bror Magnus bemödanden. Rutger Kruuse, min
barndomsvän och pålitlige man, måste räddas antingen genom böner, list eller våld och
hos mig skola han och hans maka finna skydd och derpå sätter jag min hertigliga
ära i pant!”
Vid dessa ord slog hertigen på sitt svärd.
Enkedrottningen tackade sina söner för deras beredvillighet att bringa hjelp åt
den nödstälda riddaren och tröst åt hans unga gemål; men markgrefvinnan blef mycket
misslynt för att hennes fest blef afbruten.
Hertig Magnus sade då till sin syster:
”En afbruten fest är ingenting att tala om i jemförelse med vår nästas bekymmer
och lidande, helst der det möjligen kan finnas hjelp till buds.”
Hertig Carl sade detsamma.
Men markgrefvinnan var inte nöjd dermed utan tog hertig Carl afsides och bad
honom dröja, samt låta hertig, Magnus resa ensam, emedan han inte kunde göra något
till glädjen på festen, ty han var städse så allvarlig och grubblande.
Men derpå svarade hertig Carl: _
”Bästa Cicilia, jag skulle följa ditt råd, såvida jag inte hyste en aning om, att jag
genom mitt närmande till hufvudstaden skulle kunna vara Rutger till nytta. - Mitt be-
slut är derför fattadt. Jag reser.”
Afresan kunde emellertid inte ske förr än påföljande dags morgon, emedan såval
de resande, som deras hästar voro uttröttade och behöfde hvila.
Detta dröjsmål oroade mycket fru Elsa, hvilken gerna skulle hafva velat fortsätta
resan till Stockholm genast.
Jungfru Hanna Ribbing sade då till henne: .....
”Liksom du, min Elsa, räknar jag timmar och minuter, men vi måste likväl gifva
oss till tåls och foga oss i det nödvändiga. Och då vi få hertig Magnus med oss ända
till kungen så — — —” , , , , .
”Hertig Magnus! Den drömmaren!% sade Elsa sorgset och med en anstrykning
af förakt. - ”Jag undrar, Uvad han kan uträtta? Ändamålet med våra resa är i alla
fall förfeladt, när markgrefvinnan inte vill medla för oss och hertig Carl inte får sätta sin
fot inom Stockholms murar.”
”Hoppas på det bästa!” svarade Hanna.
”Kanske hertig Magnus i morgon endast tänker på sin sjöjungfru och hvad skall
det då blifva af?”
”Gud styrer allt till det bästa,” svarade jungfru Hanna förtröstansfullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
