- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
350

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

350
Det var lycksaliga ögonblick, då den fångne konungen fick mottaga de kära be-
söken; men tiden var i allmänhet så kort tilltagen, att de båda makarne icke hunno tala
många ord Katarina fått vara oftare och längre hos sin oiyckhge gemål,
som der äfven blef ovanligt väl behandlad och hade ett snyggt och ordentligt rum att
vistas uti, (den teckning, som här föreställer Katarina Månsdotter hos sm make ar ifrån
Ä=>„r äet amotlunas. Der I.».** kon»»*«» ät »ii »jelf ««
et. »«ΰ» -»«g. ät ta öripsholmsvike». Ha» hade der k»»pj-
nägon riebet oeh halm i stället tär ortatliga sängkläder att hgga pä. Han hehandlad
der nå det ohyggligaste sätt och blef grymt misshandlad. ,
der pä det onyggi^ ^ fram och tiUbaka i den trånga cellen, och stundom stod
han och lutade sig på ambågarne mot den djupa fönsternischen och blickade ut åt fjärden.
h- Det synes märken i golfvet efter hans vandringar, och i fönsternischen synas afven
märken etter ^ mera ω,ωι oeh lugn to tillförene och han vände sitt
hjerta Mit tm Gud, samt läste’ gerna uti den heliga skrift, och hans skaldesinne ut-
vecklade sisr så, att han blef en psalmdiktare. # ,
Han skref på Gripsholm psalmen: ”Beklaga af allt sinne ) samt följande:
O, Gud! Hvem skall jag klaga
Den sorg jag måste draga
Så arm och syndafull?
Ack! hvad jag har bedrifvit
Kan endast bli tillgifvet
För Jesu Kristi skull.
Jag är en fattig fånge
I denna verlden vrånge,
Som fåret på en 8.
Jag kan ej hädankomma,
Min frihet ej bekomma,
Förrn Gud mig låter dö.
Jag är från honom viken,
Af syndens lust besviken,
Som fisken uti nät.
Nu vill mig sorgen stjelpa:
Guds ord blott kan mig hjelpa,
Må jag anamma det.
I nätter, som i dagar
Mitt hjerta mig anklagar
Och af dess dom jag fälls.
0, Gud! Du mig bevara
Från satans falska snara,
Mig från förtviflan fräls!
Jag beder dig, o, Kristi!
Ack, Ut mig ej gå miste
Om arfvedelen min.
Hjelp mig så väldigt strida,
Att jag må kronan bida
En gång i glädjen din.
O, Gud! I dina händer,
Ehvart min verld sig vänder,
Förtror jag lif och själ.
Ack! jag ej kunde tänka,
Hur djupt sig allt kan sänka,
Så länge allt gick väl.
Katarina Månsdotter grät bitterligen öfver den behandling, som hennes fångne
gemål fick och bönföll derför hos hertig Carl, att denne skulle af konungen utverka,
konune Erik finge bättre bostad och tillsyn. ,. ,
Hertigen, som var förbjuden att besöka sin fångne broder och tillika var förbjuden
att sätta sin fot inom Stockholm, vredgades öfver den berättelse om den behandling, som
*) Se Invalidens minnen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free