Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
fången undergiek. Han kunde icke tvifla på berättelsens sanningsenlighet, ty han kände
väl Katarina Månsdotter och visste, att hon ingalunda sade annat än sanning och han
skref derför ett skarpt bref till konungen, klandrande denne för sitt tillvägagåeide mot
den olycklige.
Konungen å sin sida vredgades öfver hertigens bref och, som han vid samma tid
fått underrättelse om de Mornays sammansvärjning, så började han frukta för, att hertigen
skulle vara de missbelåtna bebjelplig att befria konung Erik ur fängelset. Detta ehuru
hertigen icke beskyddat Mornay, utan i stället sändt honom till Stockholm.
Konung Johan beslöt derför att ändra uppehållsort för konung Erik och flyttade
honom från Gripsholm till Westerås slott.
Hade den fångne konungen blifvit, illa behandlad på Gripsholms slott, så blef han
det ännu mera på Westerås’.
Utan hans vetskap skiljdes drottning Katarina från honom, hans enda tröst. Han
ropade efter henne, troende henne vara i närheten och slutligen skref han till henne föl-
jande rörande bref:*)
”Konung Erik den fjortonde önskar sin allra käraste hustru, drottning Katarina
Månsdotter den eviga Guds vänskap, all lycka och sundhet på jorden och ett evinnerligt
lif och långt lif i gudfruktigt lefverne. Jag beder dig kärligen, min allrakäraste drott-
ning, att du icke vill förgäta den äktenskapspligt, som du mig onödd och otvingad till-
sagt hafver. Jag hafver aldrig brutit mitt äktenskap, det jag dig i Stockholms kyrka
ärligen och gudfrukteligen lofvade, vill heller aldrig bryta det, så länge jag lefver, utan
unna dig godt utaf hjertat och försvara dig efter min yttersta förmåga; hvad jag nu inte
kan med magt, så vill jag med en kristlig bön till Gud. Och gifver dig kärligen tillkänna,
att, sedan de ryckte dig ut ifrån mig i Juni månad, så hafver jag allt varit fången i det
mörka fängelset, dädan du utgick; dock icke alltid inom plankverket, utan i de samma
"kyffen’’, allt intill i dag, som är den elfte Januari. Nu är jag uppförd uti denna kam-
mare, som är på vestra hörnet här på Westerås’ slott och hörde du väl i morse, den tid
jag uppfördes, huru jag uppenbarligen ropade och gaf dig det tillkänna. Jag visste intet
annat, än att de skulle föra mig hädan utaf slottet, ty så vardt mig tillsagdt, och att jag
aldrig skulle få se dig igen; men de förde mig uppför trappan och framom din dörr hit
in uti kammaren. Jag vet icke hvar du är, utan jag gissar så till, att du är uti den-
samma kammaren, som vi voro fångna uti, när vi först hit kommo, der jag inte mer än
en natt låg. — Ehvar du är, så glöm inte din allra käraste konung Erik, den din endaste
man är, som du äktenskap ärligen tillsagt hafver. Haf sanningen kär och älska icke
lögner, dig sjelf till skada; otuktighet, horeri och orenlighet förorsaka den eviga för-
dömelsen och en ond ändalykt, ifrån hvilket Gud dig bevare! Din son, Gustaf, som jag
förmärker, är förd till Gripsholm, der skall ock Henrik vara, som jag förstår; Sigrid är
på Hörningsholm. **) Gud beskärme dem från allt ondt! Jag hafver hvar dag talat igenom
fönstret, den tid jag var i det andra fängelset; men om jag nu är när er, tror jag dock,
att du icke höra kan, hvad som jag talar, ty jag är innestängd i kammaren.***) Låt
*) A. G. Ahlqvist: Konung Erik XIV:s fängelse och död.
**) Dettft var misstag, ty Gustaf var förd ur riket.
***) Drottningen var, fAngen ovetande, förd till Finland, der hon i förläning tick Ljuxala gods.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
