Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
”0, himmel! Hvad är det der? — Ett litet gömställe i botten af lädan. Der
finnes helt visst ett fynd. — Nej, inte? — Jo, se der har jag ändtligen hemligheten! —
En liten gulddosa, kanske den är dubbel, som min mans låda, som han sjelf är!”
Hon hade fått fram en gulddosa, som varit inpassad i en liten lönnlåda, hvilken
hon hittat på. Hon vände dosan på alla kanter och skulle just underkasta densamma en
noggrann granskning, då hon fick höra någon taga i en af dörrarne.
”Alltid skall man blifva störd!” utropade hon och sköt igen lådan, samt stoppade
dosan på sig, samt steg upp i samma ögonblick, som dörren Öppnades och en nätt och
fager flicka trädde in.
Denna flicka var en dotter till herr Gustafs pensionerade gamle vapendragare,
Storm, hvilken bodde i ett af de till palatset hörande småhusen. — Anna, så hette flickan,
vistades hela dagarne i palatset såsom jungfru Elisas sällskap. De båda flickorna hade.
som barn lekt tillsammans och Anna hade fått en vårdad uppfostran, som herr Gustaf
bekostat.
I dag hade hon emellertid kommit upp ovanligt tidigt. Detta berodde derpå, att
herr Gustaf dagen förut sändt bud till Storm, att han skulle infinna sig i palatset i tid
denna morgon. Dottern hade då mottagit sin fader och ämnade att anmäla honom hos
herr Gustaf.
Då Anna kom in i rummet och fann fru Bielke der före sig, drog hon sig till-
baka och sade:
”Förlät mig, nådig fru!”
”Hvad har du här att göra? sporde fru Ingrid barskt.
Anna blef brydd. Hon visste inte i början, hvad hon skulle svara, ty hon trodde,
att herr Gustaf icke ville, att hans hustru skulle veta, att Storm blilvit kallad till slottet.
Emellertid måste hon svara något och stammade derför:
”Jag kom att — — att —
I detsamma syntes Storm bakom henne.
”Nå?” sporde fru Ingrid.
Anna fick se att hennes far var inpå henne och att fru Ingrid helsade honom.
Hon sade derför raskt:
”Ja, jag kom att gå in med min far, som besökt mig på morgonen. Jag skall
gå genast, om — — — ”
Med bitterhet svarade då fru Ingrid:
”Blif qvar! Jag ser, att man inte upphör att bevaka mig och spana ut hvart
enda steg jag tar. Jag vill nu en gång för alla säga dig, att jag förbjuder dig och alla
andra här i palatset, att komma in till mig utan särskild kallelse!”
”Hvad är det med nådig frun?” frågade Storm.
”Hon tror sig vara förföljd,” svarade Anna. ”Men,” tillade hon, ”det är hon
sjelf, som förföljer oss andra och spejar på oss från morgon till qväll. Hon ser allting i
svart och ger oss ingen frid. Man kan ledsna vid ett sådant hus, som detta.”
”Inte var det så förr!” förklarade Storm.
”Nej. Nog har nådig frun alltid varit svår och misstänksam; men maken till nu
har jag väl aldrig sett. Allt sedan jungfru Gunilla blef vår nådiga drottning och herr
Wasaättlingarne. 33 a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
