Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
”Nå, säg det då,” sade Anna.
”Herr Gustaf vill gifva vackra Anna en man, vet jag!”
”Hvad säger du!” utropade Anna brydd.
”Hvem skulle det då vara?” sporde Storm.
”Gissa först!” sade Jöns.
”Nej, käre Jöns,” svarade Anna leende, ”jag kan inte gissa och inte bryr jag
mig heller om dina dumheter.”
”Käre Jöns!” sade Jöns och kråmade sig.
”Hvad menar du?” frågade Storm allvarligt.
”Åh kors, det är väl inte svårt att begripa.”
”Nå, så säg ut du, för tusan böflar!” utropade Storm otåligt.
Jöns vände sig då till flickan och sade:
”Anna! När ni ser en ung, glad och duglig gosse med fördelaktig växt och godt
utseende, samt när ni vet, att han tillika är en både god och redlig karl, då tänker ni
allt inom er: ’Den der vore just passande till man åt mig’!”
”Så Jöns pratar!” sade Anna skrattande.
”Pratar! — hm! — Jag är viss på, att ni tänker så, och då tänkte jag så här:
’Jag sjelf är just en sådan der ung man’! — Ja, det gjorde jag. — Men som naturligtvis
den sedesamma Anna inte kan komma och säga till mig, att hon vill gifta sig med mig
och jag för min del var för blyg att säga det till henne, så sade jag till husbonden vår,
att han skulle ställa till bröllop åt oss.”
”Hvad har du gjort, Jöns!” utropade Anna förskräckt.
”Nå, hvad svarade herr Gustaf?” sade Storm, med en uppsyn liknande en ovädersdag.
”’Det der är godt och väl; men älskar hon dig också?’ frågade husbond.”
”Nå?”
”’Ja’, svarade jag och genast befalde herr Gustaf mig att gå till fader Storm och
kalla eder hit i dag på morgonen.”
Storm och Anna skulle just förebrå Jöns hans otillbörliga tilltag, då dörren öpp-
nades och herr Gustaf Bielke trädde in i rummet.”
”Der kommer herr Gustaf,” sade Jöns till Storm. ”Jag hoppas, att det nu måtte
blifva uppgjordt, att jag får bli er måg.”
Herr Gustaf hade ett bref i handen och sade tankfullt för sig sjelf, då han
stängde dörren:
”Ett oförväntadt bref! Omsider unnas det mig att efter sjutton år––––––– ”
Han afbröt sig sjelf, då han fick se Storm, Anna och Jöns:
”Goddag, min vän, jag har kallat dig!” sade han till den bugande trotjenaren.
”Orsaken vet du — svärfar!” hviskade Jöns.
Storm gjorde en otålig rörelse åt drängen, samt svarade sin herre:
”Nådig herrn eger att befalla sin trogne tjenare!”
”Vi äro på det klara!” sade Jöns under en klumpig bugning.
Bielke hörde inte på honom, utan frågade Jöns:
”Hvad sade amiralen? Jag väntar honom med otålighet.”
”Jo, de komma båda två!” svarade Jöns.
”Båda?” utropade Bielke. ”Hvem har han då med sig?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
