Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
"Sin systerson, förstås,” svarade den frispråkige drängeD, hvilken var vid ovanligt
godt lynne, emedan han var viss om, att det var fråga om hans giftermål med Anna Storm.
*Har du kallat hit Per Banér också?" frågade Bielke misslynt.
Här må anmärkas, att amiral Sigge Lindenkronas äldsta syster var gift med baron
Axel Banér och att deras äldste son, Per, ofta vistades i Stockholm hos sin morbror,
samt att han och Elisa Bielke’fattat tycke för hvarandra.
”Har du kallat Per Banér också?” hafva vi hört Bielke fråga Jöns.
"Ja, jag tyckte, att han gerna kunde följa med, han skall ju ändock bli måg här
i huset!” svarade den oefterrättlige Jöns.
Men nu brast Bielkes tålamod och han sade skarpt till Jöns:
”Jöns! Jag råder dig att väl komma ihåg din pligt, som består i icke något
annat än ovilkorlig lydnad! Hvad mina bud hafva att betyda, dermed har du ingenting
att skaffa. Mins det!”
”Ja, nådig herre, jag skall bjuda till,” svarade Jöns.
”Gå nu till Söderport och hör efter hos Abraham skoflikare, om det ankommit
någon forbonde i dag till honom från Eskilstuna och underrätta mig om det.”
”Skall ske, herre!” svarade Jöns.
”Men gå straxt.”
”På flygande minuten!” sade Jöns och gick mot dörren till trädgården, men åter-
vände och sade till Bielke:
”Jag ber, att––––– ”
”Gå genast!” afbröt honom Bielke.
Jöns vände sig då till Anna, sägande:
”Hjelp till sjelf i vår giftermålsaffär!”
Anna vände sig om med en viss ovilja och Jöns lemnade rummet för att uträtta
herr Gustafs uppdrag.
Bielke såg efter honom och sade;
"Jöns har blifvit allt för familjär här i huset, men han är ett beskedligt kräk,
som man’ inte får räkna så noga med, när han ändock fullgör sina skyldigheter.”
Detta sade han leende åt Storm, hvarefter han vände sig till Anna och sade till
henne för att få henne ur rummet:
”Har du helsat på min dotter ännu?”
”Nej, ännu inte!” svarade Anna.
”Se till, om hon är uppe och bed henne komma hit.”
Anna neg och lofvade fullgöra uppdraget, hvarefter hon aflägsnade sig, under det
att hon tänkte för sig sjelf:
”Jag undrar, hvad som är å färde. Det är tydligt, att jag fick denna befallning,
emedan hans nåde fann mig till besvär.”
Så snart Anna försvunnit, sade Bielke med låg röst till Storm:
”Du vet ännu inte, hvarför jag sändt bud på dig?”
”Nej, eders nåde,” svarade Storm.”
”Nåväl. Du måste göra mig en tjenst.”
”Eders nåde eger att befalla.”
”Du måste åt mig för en liten tid upplåta ett rum i ditt hus, min vän.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
