Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
Allt, hvad jag kan. Helst skulle jag önska att tå henne väl gift.”
”Det kan så vara det,” sade amiralen begrundande.
”Vill du bistå mig i denna sak?”
”Ja, det skall jag!”
”Tack!”
”Men tro inte, att jag gör det för att förebygga det larm, som upptäckten skulle
fororsaka här i huset; inte heller för ditt löfte till din nuvarande hustru, utan endast för
dm ed till din döda gemål.”
”Tack, gamle vän!”
”Hon är väl vacker, din Elna?”
”0m hon är lik s5n mor — jag har inte sett henne sedan strax efter det, hon
Ief född — så är hon skön, som en ängel. Jag har ett porträtt af hennes moder. Du
skall få se och döma sjelf,” fortsatte Bielke och gick till sitt skrifbord, samt drog ut en
låda och började leta.
Hvad vill det säga,” tänkte han. ”Dosan, som innesluter min hemlighet är borta.”
Högt sade han:
”Jag har af hennes mor ett mycket lyckadt porträtt i en liten gulddosa, som jag
har haft i denna låda. Jag satt just och såg på porträttet i går, sedan jag fått under-
rättelse om, att Elna skulle komma. Men jag förstår inte, dosan tycks vara försvunnen.”
”Hur kan det vara möjligt?” sade Lindenkrona.
Mag lade den väl på något annat ställe i går. Du skall få se den sedan. Men
det är inte tid att tänka på det der nu. Hjelp mig, min vän, i denna sak. Elna bör
inte komma hit och fråga efter mig. Var god och tag hand om henne när hon kommer
till staden, du såg i brefvet, hvar forbonden skulle taga in. För henne sedan till Storm
och kom derefter hit. Jag skall vänta dig här hemma hela dagen,”
”Jag skall göra, hvad jag kan. Farväl så länge!”
De båda herrarne tryckte hvarandras händer, hvarefter Lindenkrona gick. —
Lindenkrona gått, började Bielke att ånyo leta efter den förkomna dosan.
Hon stod ej att finna.
Hans misstankar föllo genast på hans hustru. Någon annan hade inte gerna kun-
nat taga klenoden. Häröfver blef han häftigt uppretad, och han beslöt inom sig att följa
Lindenkronas råd och öppna strid för att kämpa sig till husfred.
Under det att Bielke och Lindenkrona samspråkat, hade fru Ingrid begifvit sig
ut från palatset. Hon gick Grötavägen och in genom Söderport, samt fortsatte vidare
framåt Själagårdsgatan*) samt gick in i det hus, der juden Isak Marcus hade sin guld-
smedsverkstad.
Den gamle juden kände väl igen fru Ingrid och bugade sig ödmjukt för henne,
då hon kom in, i hopp om att få sälja till henne något dyrbart smycke.
Detta var emellertid icke fru Ingrids ärende denna gång. I stället framvisade
hon den lilla gulddosan, som hon på morgonen tagit ur sin gemåls låda och sade:
*) Nu Skärgårdsgatan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
