Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
”Men blott på ett vilkor lägger jag i dagen dosans hemlighet.”
”Ett vilkor?”
”Ja, det är inte mer än rättvist; ty du kan vara alldeles öivertygad om, att
ingen mer än jag kan blotta hemligheten. Derför stillar jag din nyfikenhet blott på ett
enda vilkor.”
”Hvad är det för vilkor?”
Bielke bad Elisa och Banér komma fram. Derpå sade han till sin gemål:
”Lägg din dotter vid Per Banérs bjerta och i samma ögonblick skall dosan
öppna sig.”
De unga blickade med outsäglig kärlek in i hvarandras ögon, samt kastade derefter
tacksamma blickar på herr Gustaf, under det att fru Ingrid förstummades öfver sin gemåls
ord. Slutligen utbrast hon:
”En skickligt anlagd intrig, det må jag säga. En fin snara! Men jag fångas inte
så lätt! Behåll din hemlighet, tyrann!”
”Min mor!” utropade jungfru Elisa och slog sina armar kring hennes hals.
”Min fru!” sade Banér, men afbröts af fru Ingrid, som gjorde sig fri från sin
dotters omfamning och med häftighet utropade:
”Släpp mig! — Du bedrager dig, min herre och m’an och äfven I junker Banér
och du Elisa, om I tron, att hvad jag i detta fall afgör för min dotter någonsin skall
kunna blifva en följd af nedriga intriger.”
”Jag vill inte tvinga dig; tag tillbaka dosan!” svarade Bielke lugnt.
”Jaså!” fräste hans gemål. ”Jag skall taga igen klenoden utan att kunna få veta
hemligheten.”
”Gå och tala med Isak Marcus!” svarade Bielke med köld och satte dosan ifrån
sig. Kom Banér!”
Han gick mot dörren i sällskap med junker Per.
”Hvart går du?” ropade fru Ingrid.
”Ut att hemta frisk luft,” svarade Bielke och slog igen dörren efter sig.
Elisa gjorde äfven min af att gå, då hennes mor befallande sade:
”Blif qvar! — O, jag arma qvinna! Jag uthärdar inte längre detta lif! Hvilken
liknöjdhet ni alla visa mig! Hvilken köld!"
”Men, min goda mor, du–––––- ”
”Tyst!” fräste fru Ingrid och gick ett par slag öfver rummet. Derefter närmade
hon sig jungfrun och sade frågande med mildare tonfall:
”Banér har begärt din hand?”
’Ja, moder!” svarade jungfrun.
’”Och du älskar honom?
”Ack ja! Af allt mitt hjerta!”
”Stackars barn!” tänkte fru Ingrid. ”Hon är blott femton år, hon kan då inte
hafva en aning om, huru mycken smärta, som äktenskapet medför.”
Högt sade hon efter något begrundande:
”Har du betänkt dig väl?”
”Ja!”
”Och du står fast vid att blifva hans maka?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
