Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
”Ja, moder! Det är min högsta önskan. Bide han, min Por, och min fader säga,
att sällheten måste följa oss och hos oss blifra bofast.”
”Din far säger det?”
”Ja, moder!”
Fru Ingrid gick åter ett slag genom rummet, tänkande för sig sjelf:
”Detsamma svor min brottslige gemål mig, då jag gaf honom min hand.”
Hon var öfvertygad om, att herr Gustaf bedrog henne. Hon ansåg sig derför
skyldig att gifva sin dotter en lexa och en varning, byggd på erfarenhetens grund. Hon
sade derför:
”Kära barn! Jag vill tala allvarligt till dig. Slå giftastankaine ur hågen. Du
vet inte, hvilka olyckor, som medfölja äktenskapet och hvilka qval en gift qvinna har att
utstå. Den oerfarna tror, att sällhet finnes bakom kullerstolarne, men man skall snart
finna, att der bor sorg och bedröfvelse. Det der förstår du inte ännu.”
”Jag förstår blott att älska,” svarade jungfrun blyg.
”Ja, det är just din olycka. Att älska! Det låter vackert och klingar ljuft i
trubadurernas sånger. Men i lifvet duger det inte.”
”Men Gud har befalt — — — ”
”Tyst när jag talar! Du borde vara tacksam för att jag förmanar dig, mitt barn.
Hör nu och följ mitt råd: Beväpna dig med stränghet och köld mot Banér. Din kärlek
är ett gift, som du när i ditt hjerta. Tro honom inte! Räds i stället, att, om du fort-
far att egna honom din kärlek, du skall komma att få tömma en bitter kalk. Ja, en djup
sorg och hemska qval skola intaga ditt bjerta, då du en gång finner dig öfvergifven af
den, du älskar.”
”Det var en mörk tafla, som du upprullar för mina ögon, min mor."
”Lika mörk, som den är sann.”
”Jag hoppas dock, på goda skäl, att du misstagit dig, min goda mor. Per skall
blifva mig trogen, det har han svurit mig och jag har aldrig erfarit något svek af ho-
nom. Han har bedyrat, att han skall för mig blifva en lika öm make, som min far är
för dig, min mor.”
Vid dessa ord ryckte fru Ingrid på axlarne, liksom om hon velat säga: Du är
ömkansvärd, flicka!
”Du står då inte till att råda. Skyll dig sjelf, Elisa,” sade hon. ”Jag vill hop-
pas att du må blifva nöjd. Är du rigtigt säker på att du älskar Banér?”
”Jag hoppas, att han måtte älska mig så mycket, som jag älskar honom, moder.”
”Nåja! Jag vill inte vara ett hinder för din lycka, barn. Det skall komma an
på Banér, om du blir hans gemål. Jag skall tala med honom.”
”Hvad du är god, moder!” utropade jungfru E!isa och flög sin mor om halsen,
”Se så! Stilla! Stilla!” sade denna. ”Se till om du kan få tag i honom. Han
är väl med din far i trädgården. Bed honom komma in till mig,”
”Jag flyger! Jag flyger!” utropade jungfrun och sväfvade ut ur rummet för att
fullgöra sin moders uppdrag, hvilket var henne så kärt.
När fru Bielke blef ensam, föll hon i tankar; men inte i goda sådana. Vi vilja
höra den monolog, som hon i sina tankar talade till sig sjelf. Hon tänkte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
