Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
”Hvilken väg bör jag följa för att kunna upptäcka min mans brott, hvars hemlig-
heter döljas genom en utstuderad konst? Jag måste sätta list mot list och jag skall blifva
honom öfvermägtig. — Men jag kan inte förstå den bittra och kalla ton, som han nyss
antog emot mig. Hur skall jag kunna förklara den? Det är inte nog med, att han är
trolös; nu är han äfven bitter! Jo, jag förstår! Det har han blifvit genom de onda råd
som min för detta förmyndare gifvit honom och hvilka han skyndat att följa. Men jag
skall sätta ett stort P för detta. Jag måste utstudera och förödmjuka Gustaf, samt med
tydliga bevis afslöja den skrymtaren Lindenkrona. Sanningen skall fram, det må kosta,
hvad det vill. De ungas kärlek kommer mig bra till pass. Banér är ung och kär och
honom skall jag använda för mitt ändamål.”
Här afbröts hon i sina tankar af Banér, hvilken fördes in af jungfru Elisa, som
högt sade till honom :
”Det beror nu på dig sjelf, om du får blifva min’man, Per, det har min mor
nyss sjelf försäkrat mig.”
Banér log och gick fram till fru Bielke, hvilken befalde sin dotter att lemna rum-
met på en stund, emedan hon mellan fyra ögon ville tala vid Banér,
Det lekte en skalk i jungfru Elisas ögon, då hon fick denna befallning, hvilken
hon åtlydde så tillvida, att hon gick till dörren, som hon öppnade, men passade på, då
fru Ingrid bjöd Banér plats, att smyga sig åt sidan bakom det tunga gyllenduksdraperiet,
som kunde dragas för dörren, och stannade der för att lyssna på sin moders och sin
älskades samtal.
”När fru Bielke väl tagit plats och satt sig till rätta i den beqväma karmstolen,
samt Banér på hennes inbjudning tagit plats midt emot henne, började hon:
”Min käre Per, du förstår helt visst, huru vigtig den sak är, hvarom nu är fråga
och huru jag, som en ömsint mor, har ansett mig skyldig att tala till min dotter om,och
varna henne för farorna inom äktenskapet, hvilka jag af erfarenhet känner. Jag skulle
aldrig kunna hafva ett lugnt samvete om jag inte sökte att befästa mitt barns lycka och
bevara henne från sorg. Detta gör också, att du får förlåta mig, om moderskärleken
uppmanar mig att begära betänketid, innan jag svarar ja på din anhållan om Elisas hand.”
”Arade fränka,” svarade Banér, ’ni kommer mig att bäfva.”
”Hopp kan jag gifva dig; men inte visshet,”
”Ovisshet är värre än en känd sorg.”
”Det medgifves; men du får nöja dig med att vänta tills jag betänkt mig.”
”Jag beder eder tro på mitt hedersord, dyra fränka, att den renaste kärlek och
mildaste ömhet bo i mitt hjerta.”
”Jag tviflar inte derpå.”
”Och likväl vågar ni inte förtro eder dotters lycka åt mig.”
”Den vise tänker först och handlar sedan, min gunstig junker."
Banér sprang upp.
”Skulle Elisa blifva olycklig med mig, som gerna skulle vilja ofira mitt lif för
att göra henne lycklig.”
”Det der låter nog vackert; men kärleken skulle kunna svalna,”
”Nej, fränka, inte min kärlek till Elisa, den väna jungfrun, som är er egen af-
bild och som bär sin faders dygder i sitt hjerta!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
