Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
”Sitt, käre Per,” sade fru Ingrid. ”Jag tror nog, att du älskar Elisa; men ett
litet prof kan väl ändock inte skada. Du fruktar väl inte att sättas på prof?”
”Nej, vid Gud!”
”Nå då äro vi nog på det klara med tivarandra. Haf blott tålamod. Jag skall
inte göra profvet långt. Nej bevars, det skall blifva helt kort. Hör på, så skall du få
höra, att det blott är en småsak du skall göra, en liten önskan af mig, som du skall
uppfylla, om du vill begära, att jag skall beskydda din och Elisas ömsesidiga kärlek.”
’Jag hör, dyra fränka oeh jag lofvar på förhand att göra er till viljes.”
’Det är det vi få se,” sade fru Ingrid tankfullt, hvarefter hon tystnade.
Det blef en långvarig och pinsam tystnad. Fru Ingrid tycktes öfverlägga om,
hvad hon borde säga och Banér plågades af att inte våga påskynda hennes meddelande
af rädsla att synas för ifrig och derigenom uppväcka den lättreliga fruns harm.
Slutligen skrufvade fru Ingrid sig på stolen och såg åt alla håll för att se till,
om de verkligen voro ensamma. Sedan denna mönstring utfallit till hennes synbara be-
låtenhet, sade hon med dämpad stämma:
”Du må veta, min gode Per, att Bielke, min gemål har sina stora fel, som du
kanske redan förut hört talas om, oeh jag vill inte att min dotter skall egas af en man
med hans karaktär.”
”Hvad hör jag!” utropade Banér eldigt och sprang åter upp. ”Inte af en sådan
man! — Jag är som fallen från skyarne. — Det är just hans ädla föresyn, som jag
önskar följa!”
’Hvad säger du, Per! Vill du likna denne man, som skapat min djupa olyeka!
Hur kan du våga att af mig begära min dotter, då du hyser sådana tänkesätt?”
’Jo!”
”Du är hans medbrottsling!”
”Hvad säger ni, fränka?”
”Jag frågar dig: Hvad har du sagt?”
’Ni skämtar grymt, fränka! Ni kan inte anse det vara fördömligt, att en ung
man, som begär eder dotters hand, i allt söker likna eder ädle gemål! Ty att likna ho-
nom, det är att visa sig vara en hederns och dygdens vän. Jag kan inte veta, huru
man annars bör vara! — Men jag förstår! Ni skämtar! Ni ville sätta mig på prof,
Jag hade varit förlorad, om jag fallit i den snara, som ni lade ut för mig!”
”Du är fintlig, hör jag!”
’Nej, jag är ej fintlig; men väl upprigtig. Jag eger ett hjerta, som älskar ömt,
och jag eger hopp om att vinna edert välbehag! Min lott beror af er! Befall om den!
Jag väntar darrande på ert domslut! Skilj mig ej från den jag älskar!” utropade han
och kastade sig på knä för fru Ingrid.
”Stig upp!” befalde denna.
Han lydde.
Fru Ingrid sade derefter, att hon så gerna ville tro, att hennes man var henne
trogen; men hon hade nu en gång fått misstankar på honom och dessa kunde hon inte
vidare få ur sitt hufvud, så framt hon inte blef öfverbevisad om, att hon hade orätt.
Detta ansåg fru Ingrid, att Banér kunde skaffa henne, om han vore hennes gemåls vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
