Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
”Min hederlige Storm,” svarade fru Ingrid, ”du känner då inte din dotters fel?”
”Nej, nådig fru. Men jag befarar, att det är ganska stort. Jag är förstörd af
sorg, ty jag har städse sökt inplanta goda lärdomar i mitt barns sinne. Hvad har hon
gjort. — Ingen svarar?” jemrade sig den gamle, då alla voro tysta. ”Var god och gif
mig upplysning i denna sak, hennes nåd!”
Fru Ingrid ämnade svara, då hon märkte sin man i dörren. Då vände hon sig
om för att gå, i det hon svarade:
”Min man vet mer än jag!”
Men nu fick Anna mål i mun och med en stolthet och kraft, som man knappast
skulle kunnat tilltrott den gamle vapendragarens förorättade dotter, sade hon:
”Ni går, hennes nåd! Förlåt mig; men dertill är inte rätta stunden nu. Hederns
och menskiighetens pligt fordrar, att ni först säger, hvad jag brutit mot eder!”
”Oförskämda!” skrek fru Ingrid, mer än hon uttalade dem. ”Jag ville inte säga
något för att ej göra din far sorg. Nu har du trotsat mig och jag skall afslöja ditt brott
för alla, som äro härinne. — Vet då, min hederlige Storm, att din dotter midt för mina
ögon kastade sig i min gemåls armar!” —
Storm såg förvånad på sin dotter, men sade ingenting.
Jungfru Elisa började då att tala, men nedtystades af sin far, som saktmodigt
sade till sin gemål, att hon borde tänka sig för, innan hon utkastade någon sådan be-
skyllning, samt förklarade, att han ansåg Anna som sin fosterdotter, och att han öppnat
sin famn för båda flickorna, då hans gemål kom in i rummet.
Storm bockade sig och tackade sin herre för dessa ord; men sade på samma
gång, att han beklagade, att nådig frun till den grad kunnat misstaga sig, hvilket djupt
hade sårat honom och äfven hans dotter, som alltid vandrat ärbarhetens väg.
”Kom nu, mitt barn, och blif i mitt enkla hem, der inga orättvisa beskyllningar
skola göras dig af någon, hvem det vara må!”
”Om de der orden voro egnade mig,” sade fru Ingrid, som tydligen kände sig
träfiad, ”så får jag säga, att det är illa bestäldt med ordningen här i huset, då till och
med simpla vapendragare inte hatva lörsyn att lexa upp mig. Och du, du tiger bara och
hör på!” utropade hon till sin man.
”Om jag har varit tyst hittills, så vill jag tala nu i stället.”
”Nå det skulle vara roligt, att höra dig öppna munnen någon gång!” sade fru
Ingrid försmädligt, troende att Bielke skulle tillrättavisa Storm. Hon blef derför ej litet
öfverraskad, då han allvarligt sade till henne sjelf:
”Tag vara på dig sjelf, Ingrid! Skåda dig omkring och räkna efter, huru många
offer ditt misstänksamma lynne gjort här i ditt hem. Den ena efter den andra beskylles
för, Gud vet hvilka brott. Mitt fel är mig bekant. Jag lider utan knot den sällhet, som
är att vara för mycket älskad af en svartsjuk gemål. Men se på de öfriga här: Denne
gamle trotjenare till vår familj, hvarför ser han så sorgsen ut. Hvad har han fått för
tack för fyrtioårig trogen tjenst? — Jo den, att han fått se. sin dotter fördrifven från
vårt hus af dig! Och se på henne: hon fördrar med tåren i ögonvrån den lidna oför-
rätten. Der står vår Elisa, vår enda dotter med två sorger i sitt hjerta: Du har nekat
henne hennes hjertas vif och tagit från henne hennes trogna ungdomsväninna. Och efter-
som jag också bör nämnas, jag, din trogne man, så må du veta, att jag med hela min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
