Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
”Se så, se så! mitt barn!” sade denna och sökte göra sig fri från omfamningen.
I hastigheten knäppte hon igen dosan och stoppade den på sig.
”Jag vill äfven ordentligt försona mig med Anna och Storm,” fortfor fru Ingrid.
”Jag skall sjelf gå till den gamle trotjenaren. Gillar du det, min gemål?” frågade hon
och slog sina armar om herr Gustafs hals.
Jungfru Elisa passade på och omfamnade sina båda föräldrar i samma ögonblick
som Lindenkrona kom in.
Banér, som varit en passiv åskådare af detta samtal, ehuru han vredgats i början,
men till sist uppfylts af en outsäglig glädje, gick emot sin morbror, som förvånad sade:
”Ar det frid här i huset! Man omfamnar hvarandra! Det må jag säga var
något nytt!”
”Så-å!” svarade fru Bielke försmädligt.
”Den der taflan behagar mig verkligen, det är synd, att man inte kan få se den
alla dagar här i huset,” förklarade Lindenkrona.
”Jag försäkrar er, min herre,” svarade fru Ingrid, helt bittert, att om inte er
beställsamma tunga hade så mycket att beställa, så skulle den taflan kunna synas här
litet emellan.”
”Tack för lexan, min myndling!” svarade Lindenkrona skrattande. ”Jag vet
emellertid, att jag inte har något i det fallet att förebrå mig.”
Han började derefter med den fintlighet och verldsvana, som var honom egen,
att öppna samtal i hvardagliga ämnen och lyckades dermed manövrera, så att han fick
herr Gustaf skild från det öfriga sällskapet, då han genast sade:
”Elna är i staden.”
”Är du viss derpå?” frågade herr Gustaf.
”Ja!” svarade herr Lindenkrona.
”Har du talat vid henne?”
”Nej, ännu inte; men jag har fått reda på, att hon är på väg hit.”
”Hvad säger du? Hur vet du det?”
”Jo, hon har frågat sig för, hvar ditt palats var beläget. Ställ ut en tjenare,
som du kan lita på, att posta.”
”Det går inte för sig! Min hustru skulle utfråga honom.”
”Vaka då sjelf!”
”Det går heller inte an!”
”Skall jag söka få rätt på henne och hyra henne rum, det fins sådana på Kunus-
hästegatan*).”
”Ja, det blir bäst, gör det min vän!”
”Hvad säga herrarne så tyst till hvarandra?” frågade jungfru Elisa Per Banér. —
Fru Ingrid hade nämligen alldeles nyss lemnat rummet för att fullborda sitt uppsåt och
fullkomligt försona sig med Anna och Storm.
”Jag vet inte, hvad de afhandla, min älskling,” svarade herr Per.
Kom med du, ifall jag skulle möta flickan. Jag känner inte igen henne,” sade
Lindenkrona åt herr Bielke.
‘AKindetugatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
