Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
”Så snart du kommit till staden, gå genast upp till friherre Gustaf Bielke, boende
i sitt palats vid Göthavägen på Södermalm, och anmäl för honom, att det unga fruntimret
från Eskilstuna kommit med dig till Stockholm; samt bed friherren taga hand om henne,
som annars är alldeles öfvergifven och redlös!”
”Ja, det har sin rigtighet, det är här herr Bielke bor,” sade fru Ingrid. ”Säg
mig, min vän, hvem det unga fruntimret är?”
”Ja, det vet jag inte, svarade forbonden. Men hennes nåd må tro, att hon är
vacker som en ros. Jag skulle varit här redan i går afton; men man hinner inte uträtta
allt på bestämd tid.”
”Hvar fins hon?”
”Jo, hon är qvar i härberget ännu.”
”För mig dit!” befalde fru Ingrid och skyndade att kasta på sig sina öfverplagg.
— För sig sjelf sade hon: ”Så skall dock mitt sinneslugn förstöras och mina misstankar
blifva sanna.”
”Jag tänker allt, att hon skall behaga nådig frun!” sade forbonden, då han i
fru Ingrids sällskap lemnade palatset för att begifva sig till sitt härberge.”
Länge hade fru Ingrid inte varit borta, förr än trädgårdsgrinden till det Bielke-
ska palatsets trädgård öppnades och en vacker flicka blygsamt trädde in.
Så snart hon kommit inom grinden, såg hon sig omkring med lugna, men dock
sorgsna blickar.
”Ack! Hvilket bemötande har jag väl att vänta här?” suckade hon, då hon i
detsamma blef varse Jöns, som kom emot henne sägande:
”Ert ärende jungfru?”
Flickan svarade med en lätt darrning på rösten:
”Jag söker herr Gustaf Bielke, var god och för mig till honom, jag har hört, att
detta är hans palats.”
”Ja, det eger sin riktighet,” förklarade Jöns. ”Men nådig herrn är för tillfället
utgången.”
"Åb, så beklagligt, att jag icke skulle träffa honom,” sade den främmande jung-
frun. ”Måhända han snart är att återvänta hem?”
”Ja, det tänker jag han gör, han brukar i allmänhet inte vara länge borta,”
svarade Jöns. —
”Jöns!” ropade nu en vacker qvinnostämma. Det var jungfru Elisa, som kommit
ut i trädgården, bärande ett bref, hvilket hon bad Jöns att fcrtskafla.
I detsamma fick hon se den främmande juDgfrun och gick fram, samt hel-
sade henne.
”Då jungfrun fick höra, att den främmande sökte hennes far, bad hon henne
stiga fram i trädgården och vänta. De båda flickorna slogo sig ned på en af bänkarne
och började tala till hvarandra såsom flickor pläga och inom kort öppnade de för hvar-
andra sina hjertan.
Den främmande var herr Gustafs dotter, halfsyster till jungfru Elisa.
”Hur angenämt att få njuta af edert sällskap,” utropade jungfru Elisa. Men ni
ser inte glad ut. Kanske ni tryekes af någon sorg! Kanske det är i anledning deraf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
