Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
”Lugna mig! O, du, min brottslige gemål! Säg mig, hvilken den der personen
från Eskilstuna är? — Man har berättat mig att hon är vacker! Förklara dig! Hvad
skall hon i Stockholm att göra? Hvarför skulle hon söka upp just dig, så snart hon
kommit till staden?”
”Min kära Ingrid, förifra dig inte nu,” sade herr Gustaf. ”Det unga fruntimret,
som gör dig så mycket onödigt hufvudbry, har blifvit sändt till mig från en af mina vänner
i Eskilstuna och jag befaller, att hon skall tagas emot med välvilja här i huset.”
”En vän, som genom bref har underrättat dig om hennes ankomst?” frågade fru
Ingrid försmädligt.
”Nej!” svarade herr Gustaf torrt.
”Hur kunde du då veta att hon skulle komma? Jag har erfarit att Jöns blifvit
sänd för att höra efter henne hos — — — ”
”Jag tillstår, att jag inte förstår, hvart du vill komma,” svarade Bielke brydd.
”Inte förstår! — Jag ser att Jöns kommerder. Jag skall af honom taga reda
på saken, då min herr man vill undanhålla den för mig.”
Men nu ansåg herr Gustaf, att det gick väl långtoch uppbragt sade han:
”För allt hvad heligt är! Förstör ej i grunden den lilla rest af aktning, som jag
njuter i mitt hus. Tack vare dig, är den verkligen inte stor! Förlåt, att jag ber, att få
slippa stå till svars för min betjening. Jaghar hittills varit allt för god, för svag och
eftergifven. Jag har låtit mitt hjertastyra mig och derför har jag fallit offer för din
elakhet och svartsjuka. Men detta lefnadssätt skall jag, måste jag, sätta en gräns för!
Mina bojor blifva allt för tunga och antingen skall det blifva lugn här, eller ock skall
vårt äktenskap lösas upp!”
Fru Ingrid såg förvånad på sin man, som kunde våga till henne tala sådana ord.
Slutligen sade hon:
”Jag har rätt, att fordra sanning och förtroende. Om du älskar mig, såsom en
äkta man bör göra, så visa mig det: Säg mig oförbehållsamt, hvilken hon är, denna
qvinna? När lärde du känna henne? Hvarför står hon under ditt beskydd? Betänk att
din tystnad bär vittne emot din trohet. Betänk, att mina misstankar ovilkorligen måste
väckas mot dig och äfven drabba din skyddsling. Hon är ju olycklig, ser inte illa ut.
— Välgörande och rik kan du — — — ”
”Nu är det nog! Och hör nu min bestämda föresats: Jag behåller min hem-
lighet för mig. Jag var på väg att yppa den, men efter du sjelf är så der vis, så
tiger jag!”
”Här blir inte annan råd än att skiljas! Jag flyr från detta hus och från-en
man, som finner sitt högsta nöje i att martera sin stackars hustru.”
”Ja, gå!” svarade herr Gustaf.
”Jaså, du vill det, du låga själ!” utropade fru Ingrid uppbrusande. ”Du
önskar friheten! Men du skall inte få den! Nej, från detta ögonblick skall jag fjettra
dig så, som aldrig förr. Dina steg skola bevakas och du och din medbrottsling skola
afslöjas för hela staden, för hofvet och för hela Sveriges land!”’
”Håll upp nu, Ingrid!” sade Bielke med styrka. ”Jag ämnar nu inte vidare låta
öfverhölja mig med skymf. En ängel skulle inte kunna fördraga dina band och din kärlek
plågar mig mera, än sjelfva hatet skulle göra. Det är slut med min eftergifvenhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
