Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
Det ryckte till i ena dörren till gemaket.
Detta kom sig deraf, att herr Gustaf Bielke stätt der och lyssnat till samtalet.
När han nu fick höra, att det var bekant att Elna var hos Lindenkrona, skyndade han
ut och begaf sig till amiralen, för att varsko honom; ty han tog för alldeles gifvet, att
fru Ingrid skulle hasta dit.
Fru Ingrid ä sin sida var mycket nöjd med de upplysningar, som hennes dotter
i sin enfald och välmening gifvit henne.
”Det dagas ändtligen!” sade hon, hvarefter hon vände sig till Banér, sägande i
triumf: ”Min dotter har med ett ord förstört den lägsta af komplotter, hvari äfven ni
Per, tagit del.”
”Jäg!?” utropade Banér. ”Skulle jag, som älskar sä högt Elisa, kunna stämpla
mot hennes fru mor? Tror ni, att något sädant skulle kunna vara förenligt med min
ställning?”
”Ja, det tror jag visst,” svarade fru Ingrid. ”Jag omgifves här endast af ränker
och förställning! Men är det så, att ni, Per, verkligen vill tjena mig, sä följ mig genast
till Lindenkrona, innan den sköna hunnit fly derifrån, ty jag är viss om, att hon inte länge
kan blifva i en ungkarls väning.Det skall verkligen bli roligt att se, om Elisas älskade
skall föra mig bakom ljuset. — Hvartenda rum hos Lindenkrona skall ni hjelpa mig att
genomsöka.” ·
”Nu bär det rakt till skogs,” tänkte Banér, samt skyndade sig att förklara, att.
han inte hade den minsta rätt, att tränga in i amiralens bostad.
”Det är blott en förevändning för att slippa ifrån det,” sade fru Ingrid.
”Visst inte,” genmälde Banér. ”Öfverväg sjelf med lugn saken och ni skall
finna —–––-” r
”Att ni aldrig kan bli min mäg! Ja, det kan jag finna!” utropade fru Ingrid.
Jungfru Elisa slöt sig ömt och beskyddande till Banér.
”En minuts besinningstid lemnar jag!” fortsatte den hetlefrade frun.
”Tillät mig säga–––––- ” började Banér.
”Ert beslut?”
Då Banér inte genast svarade, brusade fru Ingrid upp och sade:
”Jag hör, att ni inte vill vinna Elisa. Jag går ensam!”
”Jag följer!” utropade Banér.
”Sää. Ni tog ert förständ till fänga! Kom!"
”Ett underverk endast skall kunna rädda mig ur denna trassliga härfva!” tänkte
Banér, då han följde fru Ingrid ut ur palatset och började gå Göthavägen ned åt staden.
Hos den gamle vapendragaren Storm hade det fejats och rustats och nya, vackra
möbler hade inköpts till det inre rummet, såsom herr Gustaf hade befalt.
”Hvad tycker du om möblerna, mitt barn? Jag tycker att jag nu gjort mitt
bästa för att kunna mottaga vår gäst,” sade Storm till sin dotter Anna.
”Ja, fader,” svarade hon. ”Men hvarför är då allt detta gjordt och hvarför har
det skett så hemlighetsfullt,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
