Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1:
”Lofvar du det?”
”Ja.”
”Låt då inte svagheten för din fru öfvermanna dig!”
”Jag lofvar det!”
”Välan! Då lofvar jag dig i gengäld, att du skall bli lycklig och att din Elna
skall få en sig värdig gemål!”
”Förträfflige vän!”
”Hvem kommer?”
”Det är Banér.”
”Har han hittat reda på oss?”
Per Banér trädde in, blek och upprörd.
”Godt att jag träffade eder, gode herrar,” sade han. ”Jag anade, att I skullen
vara här.”
”Hvad du är blek,” sade Lindenkrona,
”Ja, det har sina orsaker! Jag rigtigt darrar.”
”Hvad har händt?”
”Innan jag talar, beder jag om tillgift på förhand,” sade Banér till Lindenkrona.
”För hvad? Säg ut!”
”Jo,” svarade Banér, ”jag har i er frånvaro gjort ett besök i ert hem, tillsam-
mans med fru Bielke.”
"Ah!” Bielke stampade förargad i golfvet, men Lindenkrona brast i skratt
och sade:
”Kätt lustigt! Nå, hvad fann hon hemma hos mig?”
”Ingenting! Men hon har vändt upp och ned på allt.”
”Jag blygs!" sade Bjelke.
”Nå?” frågade Lindenkrona.
”Förargad öfver att inte finna något återvände hon hastigt hem, lofvande mig för,
ja, jag vet inte, hvilken ordning detta löfte har, men jag kan säga femte gången jungfru
Elisas hand.”
”Den har du ju fått en gång!”
”Ja, men hennes nåd har lika många gånger återtagit sitt löfte. — Jag tror, att
hon ämnar begifva sig hit nu,” fortsatte Banér.
”Låtom oss då inte längre dröja här,” sade Bielke. ”Det är bäst att du, Lin-
denkrona, tager med dig Elna, så att hon inte är här, när Ingrid kommer. Hon skall
helt visst inte, trots sin häftighet, springa hem till dig ännu en gång i dag.”
”Det vet man inte så noga,” svarade amiralen. ”Men må hon komma! Honskall
då finna, att jag ej är den, som darrar för en qvinna.”
”Ja, dölj för all del jungfru E!na,” uppmanade Banér, ”hon är så lik porträttet
i medaljongen, att man inte kan misstaga sig––– —”
Han hann inte tala ut, förrän Bielke öppnade dörren till inre rummet, sägande:
”Kom ut, Elna! — Du får dröja några dagar med din inflyttning hit.”
”Jag andas!" sade Anna för sig sjelf.
”Kom!” sade Bielke och skulle föra ut flickan, då han i dörren mötte sin fru,
Wasaättlingarne. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
