Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
Glad öfver en sådan nåd följde Cordnla budbäraren nr danssalen och giek med
honom genom flera korridorer oeh gemak, samt stannade slutligen utanför dörren till
konungens sofrum. Hon tillsades att vänta der till befallning om hennes införande i sof-
rummet skulle gifvas henne.
Den forna gatsångerskan satte sig ned_ på en af de rikt utsmyckade och med
sidensitsar försedda stolarne och genomgick, medan hon väntade, i minnet de märkvärdiga
förändringar, som under sista tiden skett i hennes lif.
Plötsligen slogos dörrarne upp och hon befaldes gå in i konungens sofrum.
Detta rum var mörkt och dystert och upplystes endast af två flämtande lampor,
som kastade ett osäkert sken öfver föremålen i rummet.
Konungen hade gått till sängs och låg nu med flera kuddar under sitt hufvud,
så att han kommit i en nästan sittande ställning.
Hans majestät befalde, att Cordula skulle sjunga en vacker sång för honom. Han
önskade somna vid musik.
Flickan satte sig, sedan betjeningen oeh de uppvaktande lemnat rummet, på konun-
gens vink, på en henne anvisad stol midt för den kungliga sängen så att skenet af den
ena lampan föll rätt i hennes ansigte. Sedan hon intagit denna plats, började hon
att sjunga:
Sköna verld, der fagra toner brusa,
Slut mig i din underfulla sfer,
Der ackorder menskosinnet tjusa,
Der en bild af paradiset är.
Underfulla verld, o, må jag drömma,
Gungande på tonevågor hän,
I ditt sköte tidens oro glömma,
All din frid mitt hjerta ömt förlän.
Sväfven toner, sköna melodier,
Söfven smärtan, spriden skönhets ljus,
Smalten hop till milda harmonier,
Lekande likt vestanvindens sus.
Brusen sköna tonevågor, brusen,
Dallrande af känsla och af prakt,
Jag er dyrkar, I mig saligt tjusen,
Jag en slaf är af er skönhets magt.
Den konungslige åhöraren syntes lyssna med välbehag till flickans sång. Han sof
inte, fastän han stundom slöt ögonen, han tycktes njuta öfvermåttan.
Flickan slog nu in på en annan tonart och sjöng:
Sven Svanehvit rider sig den vägen fram, ”Spörsmål dem hafver jag aldrig löst,
Så mötte der honom en vallareman: I går slog jag Iselands konung ihjäl.” —
”Och hör du vallar’man, hvad jag månd’ säga dig ”Och har du slagit Iselands konung, fullväl,
Och kan du de spörsmål, som jag spörjer dig?” Så var det min fader du slagit ihjäl.” —
Konungen började röra sig oroligt i sin bädd.
Sven Svanehvit honom med sin tumme slog
Så lefver och lungor de ur honom for,
Sven Svanehvit slog honom i stycken så små,
Som lindelöf på marken om hösten falla må.
En hosta öfverföil konungen för ett
fortfor att sjunga:
Sven Svanehvit reste den vägen fram,
Der mötte honom en annan vallareman:
”Och hör du, vallar’man, hvad jag månd’ säga dig
Och kan du de spörsmål, som jag spörjer dig?
ögonblick, men gick snart öfver oeh Corula
Hvad är det, som är rundare än ett hjul?
Och hvar finner du de fagraste djur?
Och hvar hafver solen sitt säte?
Hvartutåt ligga dödsmannens fötter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
