Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
förskrämd och ämnade gå ut för att kalJa på någon af de uppvaktande. Då sade konung
Johan med darrande stämma:
”Hvad heter du flicka?*
”Cordula, ers majestät!” svarade hon.
*Du ljuger!” utropade han.
”Jag vet ej af något annat namn.”
"Man har ljugit för dig!”
Flickan svarade intet, utan intogs af en skygghet, som annars var henne främmande.
Hon tog ett steg för att fullborda sitt uppsåt att inkalla en uppvaktande, då ko-
nungen utropade, under det att han slog med armarne:
”Kom inte hit! Stanna! Stanna! Ah jag förbannade! Min broders ande sväfvar
förbannande öfver mitt hufvudi”
Cordula blef liksom fastnaglad vid golfvet under detta konungens utrop,
”Hvad heter du, flicka?” fortfor konungen.
”Cordnla, ers majestät!”
”Du ljuger! säger jag,” stönade den gamle.
Cordula kunde intet svara och ej heller tordes hon taga ett steg af rädsla, att
konungen skulle falla i sin yrsel igen, ty en yrsel måtte det varit, som nyss bemägtigat
sig honom.
”Skall jag sjunga mera?” vågade flickan fråga.
”Hvarifrån har du kommit, flicka?” frågade konungen i stället för att svara på
Cordulas fråga.
”Från Schlesien, ers majestät!” svarade Cordnla.
”Från Schlesien! Ja, jag viste det! Har du kommit för att taga hämd på din
faders mördare! - Ah! Jag förbannade! - Vatten! Vatten! Hjelp. Jag förgås!
Heter du, Virginia? Eller Constantia? Heter du — — — — ? Vatten! Vatten!
Den gamle sjönk ned på kuddarne och Cordnla skyndade att fylla en bägare med
vatten samt räcka den sjuke, hvilken först mottog bägaren oeh sökte fora den till sina
läppar. Men hans hand darrade allt för mycket och hans hufvud var för tungt, för att
han skulle kunna lyfta det upp från hufvudgärden. Cordula sökte då understödja honom.
Men när hon lutade sig öfver honom utropade konungen:
”Gift! Gift! Vill du förgifva mig, flicka, som jag förgifvit din fader? — 0,
Erik! Erik! Dina stora ögon blicka på mig genom detta barn! — Vet, flicka! Jag har
mördat din fader. Jag har låtit bortföra dig och dina systrar. Jag har velat begrafva
eder i glömska! 0, Erik! — Förbanna mig, flicka! Förbanna din faders mördare!”
Han sjönk medvetslös tillbaka i bädden.
Cordula hade blifvit dödsblek och darrande.
Ers majestät! Ers majestät!” utropade hon. Men den gamle konungen hörde
henne icke. Han hade svimmat och låg som död.
”0, min Gud! Konungen är visst död!” jemrade hon sig.
Derefter ilade hon ut för att söka de uppvaktande, eller tjenarne. Ingen fans
i rummet utanför. Hon sprang ut i korridoren. Den var tom. Hon ilade vidare fram
och åter intagen af den outsägligaste ångest. Ingen menniskajjsyntes till. Det såg ut,
som om alla öfvergifvit slottet. Slutligen fick hon höra musik från danssalen. Hon följde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
