Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
®r sin broder Carl, han saknade sin son Sigismund och han oroades genom de
ständiga bönerna om nåd för de fångne herrarne, _
Men han oroades ännu mer.
Den ”röda boken” spökade äfven vid hans dödssäng.
.. . . Smälands Presterskap uppsände ombud iör att begära att få hålla luthersk guds-
tjenst i likhet med den, som hölls före år 1560. 6
, hxu DTa PreSt6r flDg° företräde vid konungens sjuksäng. Konungen, som nu sjelf
behöfde religionens trost, blef mycket förbittrad öfver att man nu, då han var så sjuk
foredrog for honom religiösa tvisteämnen och sörjde öfver, att man missaktade liturgien!
Derför svarade konungen de småländska presterna först med stränghet; men efter ytter-
ligare boner af desse andans män, med hvilka Clas Bielke, Göran Posse och Bengt Rib-
bing förenade sig, blef han mildare till sinnes och svarade, att ”om de inte ville hålla
den nya messordningen, så finge de hålla den gamla, han kunde inte vara konung öfver
deras samveten.” Derefter tillade han angående religionen*):
”Vi taga Gud aUsmägtig till vittne, att hvad flit vi härutinnan gjort hafva är
det skedt i en god mening, att det skulle lända till Guds ära och hans församlings upp-
bygget; men hafva vi orätt drabbat, så förlåte oss Gud. Men det en part kunna säga
att vi hafva den ena foten i kansliet och den andra i prediksstolen, så säga vi nej, att
vi det intet hafva gjort. Utan efter vi funno i vår regeringstid försummelse hos några
biskopar måste vi hafva något inseende, att det kunde skickeligen tillgå i Guds försam-
ing· gjorde Ezeehias, Josias och andra heliga konungar i gamla testamentet, hvarför
e hafva qvar om sig i skriften en stor berömmelse. Men dem, som beskylla och ut-
ropa oss i denna händelse leka och göra ett med den romerske påfven, blifver således
svaradt: att vi gifva honom fanen.”
Med dessa ord fingo de småländske presterna afträda.
Konungen var mycket svag efter denna audiens och önskade hvila. Men nu be-
stormade drottningen honom med böner för de fängslade herrarne och underrättade honom,
att dessa herrars gemåler voro i slottet för att sjelfva bedja om nåd för sina män.
Efter mycket trug lemnade konungen slutligen tillstånd för de hårdt pröfvade
damerna att få företräde.
.. ... De v,0ro ed längt borta· De voro samlade i rummet näst intill sjukrummet och
nar dorren slogs upp skred in i konungens sängkammare ett dystert tåg af svartklädda
och i dok höljda damer, hvilka alla knäböjde vid konungens säng och bådo om nåd för
deras fangslade män.
, , Konun?en rdrdes af deras böner och lofvade att utöfva mildhet, der sådan
kunde orvas. 9
Just som kunungen gifvit detta halfva löfte åt de sörjande damerna, hördes klir-
af Γ7 7 meAhäftiga steg na!kades en hö8vaxt man med nästan kal hjessa,
hvarofver tre hårstnpor från nacken voro sammanbundna i en knut.
Det var hertig Carl.
Slamrande med sina sporrar gick han in i sjukrummet midt ibland de knäböjande
damerna. Han brydde sig ej om att helsa på drottningen, emedan han aldrig kunnat
*) TJr Sylvester Phrygii tal om Johan III» lethed, tryckt år 1620.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
