Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
fördraga, att hon blifvit Johans gemål och dessutom var till ytterlighet förargad på benne
nu, emedan han af Per Eenehufvud blifvit underrättad ’om, att hon skulle hafva fällt van-
vördiga yttranden om hertigens gemål, hertiginnan Kristina.
”För djefvulen, ers kärlighet!” väsnades hertigen, då han stannade vid den sjuke
konungens kufvudgärd. ”Har ers kärlighet i sinnet, att utbyta den himmelska borgen mot
den jordiska. På omvägar har jag blifvit underrättad om ers kärjighets sjukdom; ty man
har noga vaktat sig för att gifva mig officiel underrättelse derom, hvilket dock hade varit
herrar riksråds skyldighet, då hennes majestät, fru Gunilla, underlåtit det. Jag hoppas,
att det inte varit med ers kärlighets goda vilja, som denna försumlighet blifvit gjord. Jag
har derför skyndat hit, för att af ers kärlighet få de instruktioner, som kunna behöfvas,
i händelse ers kärlighet nu skulle gifva upp andan, hvilket tyckes mig vara högst sanno-
likt, att ers kärlighet skall göra inom kort. För djefvulen! Ers kärlighet är hvit i an-
sigtet som en afdånad qvinna!”
”Haf tack, min bror, för att du kommit för att räcka mig en hjelpsam hand. Jag
känner, att mitt slut nalkas, och det vore godt om ers höghet ville uppehålla riket åt min
son, till dess att han hinner komma hit. Jag skulle önskat att få se honom vid min döds-
bädd; men denna glädje liksom mången annan blifver mig inte förunnad,” pustade konungen
med ansträngning.
”För tusan fan, ers kärlighet! Ers kärlighet har väl inte blifvit en svag qvinna
under detta qvinnoregimente, som fiu Gunilla, ers kärlighets hustru, tillåter sig föra!”
utropade hertigen.
”Aktning för min gemål!” stönade konungen.
”Ja, aktning nog är det! Aktning nog för den, som kan hafva smak för att
tillställa lysande fester under ers kärlighets sjukdom! Aktning nog för den, som tillåter
sig att låta sig representeras vid sin gemåls sjukbädd af en schlesisk gatsångerska för att
sjelf med sin forne älskare få svinga’ kring i danssalen!” ropade hertigen och stötte sitt
svärd med gny i golfvet.
”Ers furstlige nåde synes vara väl underrättad!” tillät sig drottningen att säga,
under det att hon skarpt fixerade hertigen.
”Ja, fru Gunilla — — — *
”Ers majestät! Om jag får be!” rättade drottningen.
Hertigen tittade upp och lät sina hvassa ögon genomborra den späda drottningen.
Men han svarade intet och fortsatte ej heller den mening, som blifvit afbruten.
Han började nu granska de knäböjande rådsfruarna och sade derefter till konungen:
”Hvad är detta för lifvakt, som ers kärlighet skaffat sig. Hör det älven till det
liturgiska otyget att hafva gråterskor kring sin dödsbädd. Vid satan, ers kärlighet! Det
papistiska otyget har gripit omkring sig vid ers kärlighets hof, att fanen vef, hvad som
nu mera är kristendom eller inte.”
”Ers nåde torde betänka, att hans majestät på det högsta oroas af ett dylikt
språk och att det förnämsta hans majestät nu behöfver, är ro,” sade drottningen.
”Sköt sig sjelf, min vackra svägerska,” svarade hertigen. ”Hans majestät störes
helt visst mindre af att höra sanningens ord än att höra musiken och glammet från edra
fester, fru Gunilla,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
