Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
”Hans majestät har ej blifvit störd af någon musik,” svarade drottningen stolt.
"Allt har varit tyst och stilla kring min sjuke’gemål, ända till dess eders nåde kom och
störde den sjukes frid. Blir hans majestät nu försämrad, kommer ansvaret derför öfver
eders furstlige nådes hufvud,” tillade hon.
"Ni vet att lägga edra ord till er egen fördel, fru Gunilla–––––- ”
"Eders majestät!” rättade drottningen.
Hertigen stampade i golfvet så att det dånade och den sjuke konungen hoppade
högt i sängen.
”Hvad är meningen med detta narrspel?” frågade hertigen pekande på de knä-
böjande rådsfruarna.
Ingen svarade på en stund. Slutligen sade konungen med mycket matt stämma:
”Det är de fängslade rådsherrarnes fruar, hvilka äro här för att begära nåd
för sina män.”
”Jaså de ertzförrädarne! De blygas ej att begagna kjortelvägen ochers kärlighets
tillstånd för att utverka sig en nåd, som aldrig skall gifvas dem.”
Vid dessa ord uppgåfvo de svartklädda damerna ett gällt ångestskri och sträckte
bönfallande sina händer mot hertigen, hvilken röt:
”Nej! Ingen nåd!”
”Hans majestät har lofvat nåd!” yttrade drottningen.
Hvad djefvulen, ers kärlighet!” utropade hertigen och vände sig till konungen,
”Har ers kärlighet låtit sig förföras af sladdrande qvinnotungor och släppt efter! Skola
förrädare gå fria och hyllas, så blir det svårt för rättskaffens män att lefva i Sverige.
Vid satans milliarder tjenare! Dessa ertzförrädare skola ej blifva fria! Jag skall med
ers kärlighets tillåtelse undersöka saken och döma! Död åt förrädare!”
De bönfallande damerna tjöto af sorg och skyndade med bedjande ord och åthäf-
voi efter den bistre södermannahertigen, då han utan att invänta konungens svar lem-
nade rummet.
Konungens tillstånd blef allt betänkligare och den 14 November sände rådet bref
till Nyköping, samt underrättade hertig Carl om, att hans majestäts tillstånd var hopplöst,
att han mottagit underrättelsen och att han ville gifva sig till vägs åt hufvudstaden samt
stanna i Södertelje, hvarest han kunde få vidare underrättelse om sin höge broders tillstånd.
Den 16 November anammade konungen nattvarden. Drottningen understödde dervid
konungens hufvud med den ena handen och höll sin lille treårige son, Johan, med den
andra. De i staden varande riksråden voro närvarande vid ceremonien och i rummet
utanför var hofvet församladt, tillsammans med de olyckliga fångne herrarnes gemåler,
hvilka drottningen genom Cordula låtit sammankalla, något som Per Eenehufvud skyndade
att låta hertigen veta.
När nu konungen anammat sakramentet frågade riksrådet Clas Bielke, om hans
majestät ej efter andra furstars exempel, då han nu sjelf erhållit Guds förlåtelse, ville
tillgifva sina fiender.
Konungen lyfte då upp sina händer och knäppte dem tillsammans, samt svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
