Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
ui-i ·, Sifismund ba,ie uppfostrad i katolska religionen, såsom i det föregående
blityit sagdt, och han hade aldrig låtit denna sin tro rnbbas.
u uHa"! r?ligiÖSa äsigter och hans slägtskap med huset Jagello voro de två faktorer,
hvilka beredde honom väg till polska tronen.
När konung Stefan af Polen i December månad 1586 afled, stod krig för dörren·
men med konungens död lade sig oron och konung Johan började af all magt att arbeta
för sm son, att denne skulle komma i besittning af den polska kronan.
Den svenske konungens planer angående sin son gynnades lifligt af enkedron-
ningen i Polen. Sigismund var hennes systerson och hon önskade af allt sitt hjerta att
han skulle erhålla den polska kronan.
t sä?eren historieskrifvare *), »såsom det ofta plägar gå, när man står vid
målet af lange närda önskningar, att man börjar tveka och se allt i en annan dager än
förut, så gick det äfven med konung Johan. Sjelf kunde han inte bestämma sig och lika
litet kunde Sigismund fatta ett afgörande beslut. Alla rådsherrar, med undantag af Nils
Gyllenstjerna och Clas Flemming, med hvilka hertig Carl förenade sig, tillstyrkte· men
saken hade dock åtskilligt emot sig, som konung Johan tog i öfvervägande. De strider
han sjelf haft med hertigen, kunde antaga en vida farligare art, när han, (konung Johan)
en gåDg gick hädan och Sigismund var i Polen. Å den andra sidan blänkte dock de
tvanne kronorna på sonens hufvud med en förledande glans i konung Johans ögon, medan
han icke heller kunde förbise den större magt, som sålunda kunde sättas såväl emot den
östra som den vestra grannen. Slutligen beslöt sig Johan för att omfatta det erbjudna
tillfället och afsändt det polska sändebud, som enkedrottning Anna skickat till Sverige
med bref såväl till henne, som det kongliga rådet i Polen. - Erik Brahe och Erik
Sparre — den senare sökte dock på allt sätt undandraga sig detta förtroendeuppdrag —
skickades såsom svenska sändebud till polska valriksdagen.”
Polen var ett fullkomligt valrike sedan 1572, då den Jagelloniska ätten på man-
sidan utdog med konung Sigismund II August.
Men det var icke nog med att Polen var ett valrike. Det schackrades till och
med med de polska regalierna. — Adeln och det högre presterskapet voro de två magter,
som i Polen voro innehafvare af högsta inflytandet. Dessa båda partier sökte att vid
hvarje regentskifte vidga sin magt på hvarandras bekostnad, på samma gång som de
gemensamt sträfvade efter mera frihet. Följden blef, att den, som högst kunde betala
konungavärdigheten antingen medelst privilegier eller reda penningar, blef vald till konung.
Utom Sigismund funnos vid detta konungaval icke mindre än tre aspiranter till
den polska kronan. Dessa voro czar Teodor af Eyssland, storfursten af Siebenbürgen och
erkehertig Maximilian af Österrike, kejsarens broder.
Den ryske czaren och den siebenbürgske storfursten trädde snart tillbaka. Täf-
lingen blef således mellan Maximilian och Sigismund. Den förre lofvade, att till stats-
kassan betala 800,000 gyllen och Sigismund att efterskänka sin faders fordringar i Polen.
Två mägtiga partier stälde sig nu emot hvarandra, hvartdera kring sin kandidat.
Till Sigismunds parti sällade sig enkedrottningen, kronfältherren och storkanslären Zamoisky
*) Starbäck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
