Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
”Slödder!* sade hertigen till sig sjelf, då han hörde hofslagen aflägsna sig.
Derefter gick han till hvila och försjönk i sömn; men Per Eenehufvud red allt,
hvad tygen höllo, mot Stockholm och syntes vid halfåttatiden gående på Stockholms slotts
borggård med en min som om ingenting ovanligt händt och som om han sofvit i sin varma
säng hela natten. —
Två dagar efter trumpetarens besök hos hertig Carl sprängde ånyo en ryttare
upp till Södertelje rådhustrappa. Denna gång var det en riddersman, som kom och han
anlände vid middagstiden.
Det var stallmästaren Per Liljesparre, hvilken hade att till hertigen frambära
underrättelsen om konung Johans död.
Hertigen satt vid middagsbordet, då Liljesparre anlände.
*Hvad bud fören I med eder, herr Per? Yäl inga glädjebudskap. Vår broder
är väl vid samma dåliga helsa, som tillförene och hans gemål vid samma dansanta lynne,
som hittills.*
*Hans majestät konung Johan III är död, eders furstlige nåde och hennes maje-
stät enkedrottningen uppbär sin sorg, som det egnar och anstår en ädel och pröfvad
qvinna!* svarade Liljesparre bugande och öfverlemnade till hertigen riksrådens depesch
om konungens frånfälle.
Hertigen ryckte till sig pergamentet och ögnade igenom det. Hastigt rynkades
hans buskiga ögonbryn och med rå ton utropade han:
”Hvad nu din ertzförrädare! Konungen dog redan den 17:de och först nu har
underrättelsen derom hunnit hit. Vid satan! I tron eder kunna spela med mig en
komedia! Guds död. Herr stallmästare! Har ni behöft två dagar för att rida från
Stockholm till Södertelje, så hafven I icke ansträngt edert ök. I viljen föra mig bakom
ljuset; men större herremän än ni hafva blifvit lagda under bilan eller upphissade i
en galge!*
Liljesparre svarade intet, men såg hertigen djerft i ögonen.
*Hvarför har ni ej förut underrättat mig om konungens död?” sporde hertigen
med gnistrande blickar.
*Jag har först i dag och vid samma tid som jag mottog denna depesch fått veta
om dödsfallet!” svarade Liljesparre käckt.
”Först i dag, sägen I?”
*Ja, eders furstlige nåde!”
”Jag spårar en satans list i detta! Ar dödsfallet nu allmänt bekant vid hofvet?”
”Ja, eders nåde, öfver hela hufvudstaden; ty just som jag red af borggården för
att begifva mig hit på enkedrottningens och riksrådens befallning, började klockorna i
Sanct Nikolai att röra sig till sorgeringning.”
”Och ni visste ej af konungens död förr än i dag?”
”Nej, eders furstlige nåde!”
”Vid eder ridderliga ära?”
*Vid min ridderliga ära!”
”Godt! En riddersmans tro är värd aktning. Jag tror er, stallmästare Liljesparre!”
”Jag är inte van, att man tviflar på mitt ord, äfven om det ej beledsagas af
en ed!” sade Liljesparre och såg hertigen i stinnt ansigtet.
’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
