Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
haft att genomgå under forbistringens tid, som varit, då hon hvarje dag hade haft att
frukta för, att en sträng dom skulle komma att uttalas öfver honom, som hon inför Guds
ögon svurit tro i lif och död.
Den lilla familjekretsen hörde visserligen, att något ovanligt var å färde i staden;
men ingen brydde sig derom, alla tre voro så tacksamma för den gjorda förlikningen och
så oskyldiga till något oroväckande förslag, att de sutto trygga och fridsamma och ej en
gång brydde sig om att höra efter, hvad orsaken till lifligheten och vapenskramlet på
gatorna hade att betyda.
I den gladaste sinnesstämning hade fru Ebba vid halftiotiden stigit]upp och dragit
sig tillbaka till sin sofkammare, hvaremot Sparre och Stenbock voro uppe för att ordna
några papper, hvilka borde vara i bättre förvar, än de voro, i händelse några vidare
oroligheter skulle utbryta.
Plötsligen dånade några skarpa slag på det sparreska palatsets port.
De båda herrarne skyndade sig att gömma undan papperen och snärTförkunnades
de, att det var ett bud från hertigen, hvilket genast önskade tala med herr Erik.
”För in hertigens budbärare!” befalde Sparre.
I detsamma öppnades, herrarne ovetande, en af dörrarne till rummet, hvari de
voro, på glänt. Det var fru Ebba, som just hunnit i säng, men blifvit störd af oväsendet
på porten och sprungit trapporna ned. Hon hade då gått upp och ilat ut i det gemak, som
gränsade till det rum, hvari hennes gemål och hennes morbroder voro, öppnade forsigtigt
dörren och stod nu der lyssnande och seende genom dörrspringan, då hertigens budbärare
inträdde i rummet.
”Hvad fören I till mig vid denna sena timma?” frågade herr Erik, då budbäraren
kommit in.
”Hans furstlige höghet^hertigen låter kalla eder, herr Erik Sparre, upp på slottet,
dit ni ofördröjligeu torde begifva er."
”Det är vid en ovanlig timma,] som hans höghet behagar kalla mig,” svarade
Sparre. ”Jag har i dag förut redan två gånger stått inför hans höghets ögon och det
skulle mycket förundra mig, om I icke misstagit eder. Det är helt visst i morgon för-
middag hans höghet vill se mig?”
”Nej!” svarade budbäraren. ”Nu genast. — ”
”Säg mig, min vän, hvad betyder detta buller och vapenslammer på gatorna.”
”Det känner jag icke, hans höghet har befalt borgerskapet i vapen, stadsportar-
nes stängande och dessutom äro hertigens soldater på fötter och i full rustning. Men or-
saken känner jag inte. Jag vet blott att det skett på hertigens befallning och på hans
befallning kallar jag .eder nu genast till slottet, herr Erik!”
Nu gick den förut omtalade dörren upp på vid gafvel och fru Ebba, iklädd en hvit
nattdrägt, störtade in och slog sina armar om sin gemåls hals.
”Erik! Erik!” utropade hon. ”Erik, min älskade, min dyrkade make! Begifdig
icke ut i denna natt! Jag vet, jag känner med qvinnans vanliga instinkt, att något ondt
hotar dig om du begifver dig ut nu. O, du, min Erik! Blif hemma hos din gemål! Blif
i ditt lugna och fridsälla bo! Erik! Erik!”
”Då hertigen kallar, måste jag lyda!” svarade Sparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
