Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483
Men låtom oss återvända till tornväktaren i Sanct Nikolai kyrka,
Sanct Nikolai kyrka, som blifvit grundlagd på samma gång som sjelfva staden,
uppfördes 1260 — 1264 och var ända till Johan Ilts tid den enda kyrkan i Stockholm,
klosterkyrkorna undantagna.
Hvem det helgon rätteligen är, åt hvilket hon’blifvit invigd, torde vara svårt att
uppgifva. Några tro att, med anledning af stadens belägenhet, kyrkan blifvit uppnämnd
efter de sjöfarandes skyddspatron, den helige Nicolaus, andra, att den helige Nicolaus af
Myra i Lycien blifvit antagen till kyrkans skyddshelgon, medan ännu andra anse henne
uppkallad efter påfven Adrian IV, hvilken var i Sverige såsom apostoliskt sändebud och
hette Nicolaus och ytterligare andra vilja hafva henne uppkallad efter erkebiskop Nicolaus
Hvit, som bevistade kyrkans invigning år 1306.
Kyrkan är 92 alnar lång och 52 alnar bred, men var ursprungligen 15 alnar
längre med en smalare tillbyggnad i öster, hvilken utgjorde koret, ett högt tak i tre af-
satser och i vester ett torn med hög spira, hvarförutom alla de på kyrkans yttre murar
anbragta contreforterna voro försedda med hvar sin tornspira. Det var det utbyggda hög-
koret, som konung Gösta lät rifva ned år 1548 till vinnande af bättre utrymme för slotts-
grafven och uppfarten till slottet. Konungen lät deremot tillbygga kyrkan på bredden,
ehuru det lär hafva varit hans afsigt att alldeles borttaga densamma. *)
Olaus Petri, reformatorn i Sverige och den förste lutherske kyrkoherden i Stock-
holm, hvilar i Storkyrkan midt för predikstolen.
Under Gustaf Wasas tid var kyrkan prydd med half döme och kallades deraf
stundom för Stockholms domkyrka. Hon var utsirad med talrika kor och altaren, alla
försedda med egna prester, messkrudar, krucifixer, vigvattenskärl och rökelsekar, samt
med rika inkomster till största delen kyrkan och koren tillfallna genom testamenten och
gåfvor. Bland andra helgon, som hade altaren i Stockholms Storkyrka må nämnas: Tio-
tusen riddare och elfva tusen jungfrur, heliga tre konungar, Sanct Örjan, Guds änglar,
Vår fru, Sanct Kristopher, m. fl. och på ömse sidor om tornet befunnos två stora kapell,
kallade själakapellen, försedda med altaren, vid hvilka messor höllos för de dödas själar.
Bland andra instiftade här konung Carl VIII Knutson ett ”auniversarium med
vigilier och själamessor för sin fars och mors själar”, hvilket skulle hållas årligen på
Sanct Gregors dag och hvarför kapellanerna i själakoren årligen erhöllo 7 mark.
*) På Storkyrkans östra gafvel läses kyrkans öden irån dess grundläggning till den stora reparationen
år 1743. Skriften är på latin och lyder i svensk öfversättning: "Byggandet af detta heliga hus påbörjades af
Birger Jarl år 1264 efter Kristi födelse och sedan det blifvit skonadt under eldsvådor, som flera gånger härjat
staden, träffades det af åskan 1576 och 1594 till folkets stora förfäran, ehuru blott ringa skada förorsakades.
Genom Gustaf den förstes nit renades kyrkan från den påfviska vidskepelsen och biet på befallning af samme
konung och rikets upprättare afskuren på denna östra sida, på det att hennes allt för stora närhet till slottet
icke skulle lända detta till skada. Hvad som minskades i längd, blef emellertid tillökadt i bredd och koret
utvidgades på båda sidor till lika bredd med kyrkan. Slutligen blef, på konung Fredriks befallning, det
ofantligt höga tornet, af ålder bräckligt, nedtaget och sjelfva kyrkan tillika med taket reparerad. Detta arbete
börjades år 1784 och fullbordades 1736, kostade mycket penningar, men icke någon menniskas lif eller lem.
Du, eho du är, vörda verldsuppehållarens så ögonskenligen uppenbarade försyn och bed andägtigt, att Han
äfven hädanefter måtte bevara denna sin helgedom, att Hans ord här måtte oaflåtligt ljuda och upptända de
åhörandes hjertan, men att Han måtte afvända andra åskor och eldar!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
