Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
*) Yij, som leflue på jorden här/
Aro dödzens fånga/
hwem iå wij som hjelpen är/
then wij eiter gånga?
thet äst tu herre allena/
wij må wel gråta bitterlig/
ty wij haöue förtörnat tich/
Helige herre Grudh,
Helige starke Ghidh,
Helige barmhertigh frelsare tu evige Gudh/
lätt oss icke falla j then bittra dödzens nödh/
War oss barmhertigh.
När han slutat denna sång lyssnade han och hörde tydligen det förutnämnda tas-
sandet och knäppandet; men nu hörde han äfven tydligen klockeklang, som af en aflägsen
ringning. I djupa molltoner smälte de fjerran klockornas klang tillsammans till de skö-
naste ackord. Aldrig hade Markus hört så skön klockringning. Men hvarifrån kunde det
vara? Det fans ju inga klockor på långa afstånd. Klockorna i Sancta Klara kände ban
väl till, men de hade ej denna underbara klang och uti den nybyggda Maria kyrka på
Södermalm lät det helt annorlunda, då dennas klockor voro i rörelse.
Plötsligen flammade det förut omtalade skenet ånyo upp i tornet. Markus skulle
åter springa upp; men han blef som fastnaglad vid trefoten, på hvilken han satt. Det
började att vimla af gestalter uti detta sken. Riddersmän och jungfrur, junkrar och små-
svenner alla klädda till djup sorg drogo fram för gubbens ögon i långsam procession, efter
kommo andra, riddersmän, bärande en rikt sirad likkista, invid hvilken gamle kung Gösta
gick med böjdt hufvud.
Markus igenkände denna bild. Han hade sett alldeles samma sak för nära femtio
år sedan: Drottning Margareta Lejonhufvuds begrafning.
Klockeklangen fortfor, men förvandlades snart till en gladare tonart och med det-
samma framträdde riddare och jungfrur i brokiga och guldstickade drägter. Kung Gösta
syntes åter och vid hans sida en ung och skön brudklädd qvinna. — Äfven denna syn
igenkände Markus: Kung Göstas bröllop med Katarina Stenbock.
Plötsligt förändrades scenen. Flammande eldtungor slickade byggnaderna kring
Norreport och Gråmunkegränd. Markus såg sig sjelf, huru han hjelpte sin far att sätta
Nikolai klockor i gång. Hvad han mindes detta väl! Samma sak utfördes den 25 No-
vember 1552, då vådeld härjade Stockholm. Plötsligt befann han sig ensam vid klockorna
och elden ändrade låga och syntes vara längre bort, men med lika häftighet. Det var
branden på Södermalm den 27 Juni 1554, som hägrade för den gamles ögon. Hans far
var då död och han fick ensam sköta sina klockor.
Småningom syntes eldtungorna blifva mindre. Markus såg sig ej längre sjelf, utan
ett herrligt landskap upprullades för hans blickar. Detta landskap var befolkadt af ett
idogt och gladt folk. Höga skördar vajade för vinden på fälten, släggorna från berg-
verken hordes och allt var arbete frid och förnöjsamhet. Sådant var tillståndet under
kung Göstas regering, sedan fienderna blifvit kufvade och de inhemska upprorsmakarne
bestraflade.
Åter började de aflägsna klockorna att höras och tornväktaren såg i minnet prin-
sessan Katarina och grefve Edzards förmälning uti all dess prakt, resan från Stockholm,
den förfärliga natten i Wadstena, då prinsessan Cicilias och grefve Johanns kärlekshandel
uppdagades af hertig Erik, gamle kung Göstas sorg och slutligen den mägtige konungens
död och begrafning.
*) 1530 års psalmbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
