- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
493

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

493
”Är allt förstördt?”
”Jag vet inte ännu; men jag frukfar det värsta! — Men det är rättvist. Den,
som tanklöst lemnar styret i handen på ett barn, skall lida skeppsbrott, äfven om han
är tätt invid hamnen, de farligaste grunden och blindskären finnas vanligen i inloppet.”
”Säg inte så, herr Gustaf! Ni skrämmer mig,” bad flickan gråtande. ”Ack, jag
ville så gerna er lycka!”
"Och din!”
”Min! Ack, herr Gustaf! Min lycka är nedgången. På förhand vet jag, att jag
skall blifva olycklig, antingen ni lyckas eller ej!”
”Hvad säger du, barn?”
”Lyckas ej ert eld- och guldprof, så går ni förlorad för er sjelf!”
”Det är sannt.”
”Och lyckas det, går ni förlorad för mig.”
”Hvad?”
”Förlorad går jag i båda fallen.”
Gustaf kastade från sig pusten och gick fram till den gråtande flickan, tog henne
i famn, aftorkade hennes tårar, sägande:
”Gråt inte så! Säg inte så, Augusta! Vi dela allt, ljuft och ledt, lycka och olycka.
Hur har du ej delat, med den fattige, landsflyktige furstesonen, din moders bostad, hans
sorgetankar och hans lyckoplaner — — — ”
”Och mitt hjerta!”
”Ditt lilla guld!”
”Allt, allt, otacksamme! suckade flickan och hon gömde nu sitt hufvud vid
hans bröst.
Han kysste hennes lockar, hvarefter han lyfte upp hennes hufvud, såg henne in i
ögonen och sade:
”Så skall det ske äfven i framtiden, mitt barn. Du skall blifva drottning på den
guldkust, som jag snart hemligt skall taga i besittning, i det Golkonda, mot hvilket jag
nu styr, med ledning af gammal, österländsk vishet, som blifvit glömd, men som jag skall
återupplifva. Beundrande skaror skola hasta dig till möte, då du kommer att vandra
fram på den stig, som jag skall beströ med guldsand, en verld skall kasta sig för dina
fötter och du skall blifva den mägtigaste drottning på jorden, ty med guldets magt skall
du herska!”
”Nej, nej, herr Gustaf!” sade flickan skakande på sitt vackra hufvud. ”Den verld,
som ni målar för mig, utgör inte målet för mina önskningar.”
”Hvad önskar du då?”
”En lagom lott uti ett stilla hem, der man ej stormar lyckan och der verldens
och lyckans larm ej stör den sanna kärlekens fridfulla ro; — jag älskar ej prakt och lyx,
herr Gustaf! — En endablick, som i fröjd och smärta ler emot mig med ömhet; en enda
kärlek, ett enda hjerta, hvad behöfves väl mer för jordisk sällhet?”
’Din önskan skall blifva uppfyld, Augusta! Vi inrätta oss efter vår egen önskan!
När vi en gång rå om ”lifvets elixir”, som är de vises högsta hemlighet, hvad skall då
kunna brista oss? — Intet!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free