Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
"Ack, herr Gustaf! Henniskan är ju en flykting på jorden! Hyarför skall hon
då fästa sitt hjerta vid jordiska begärelser? Hvarför fästa sig vid guldet, som dock en
gång skali förvittra.”
”Guldet, mitt barn, metallernas drottning, är för ädelt att förvittra!”
”Det låter så kallt, då ni talar om guld! Jag fryser! — Ett oförgängligt på
jorden! Det låter så styggt. Jag ledes redan på förhand deråt!”
”Det har ovansklig skönhet!”
”Ovansklig skönhet? — Hvad vore en ros, hvars blad aldrig miste sin tjusande
fägring? Hvad vore en glädje, som ej viste af saknad? Hvad vore en vår, som aldrig
förändrades?”
”Underliga barn! Hvad begär du då’af mig, när du ej nöjer dig med oförän-
derlig lycka?”
”Hvad jag önskar? — En hydda, en enkel hydda, byggd i kärlekens sol i vår-
ligt landskap. Ett hjerta som klappar af tro och kärlek under vår- och sommardagar!
Det önskar jag. Och när hösten sedan kommer med storm och disiga moln, önskar jag,
att få dö från verldens tunga och sist att få hvila i ro under en snötäckt torfva.”
”Du är förstämd, Augusta!”
”Kan jag vara annat?”
”Då jag är glad?”
”Nej, det är ni inte, herr Gustaf! Ni känner ej glädje i detta ögonblick, säg
hellre, att ni känner spelarens ifver, när han satt sin lycka på ett enda kort!”
”Nåväl! Genom det draget skall lyckan afgöras!”
”1 de flesta fall störtar hon just genom ett dylikt drag.”
”Gör mig inte försagd flicka!” utropade Gustaf och började att syssla i spiseln.
Menniskan får inte släppa åran ur sin hand, när klippan är i närheten oeh öfverlemna
allt åt ödet. Hon måste ro med all kraft och ro i land! — Se här mitt barn, tag pusten
och håll eld.” «.
”Jag skall försöka!” svarade hon och började blåsa på elden.
”Stackars min flicka!” sade haD. ”1 trenne nätter har du vakat med mig här vid
ässjan. När man länge försakat hvilan, blir själen vek, beklämd och dyster. Men du
skall få hvila sedan, min älskling. — Vakta nu blott elden här, till dess operationen är
färdig. —- Elden! Jag tycker sjelf du är en eld, flicka! Eld bor det i dina varma blickar!
Eld glöder i ditt hjerta och meddelar sig till mitt! Eld har du i din kärleksfamn, du
hulda, ljufva!”
Han kysste henne ömt på ögonen och sade:
”Vaken I, mina hulda stjernor. Vaken för mig uti mitt ödes dunkla natt. I
strålen så sköna! Det ljus, som går från eder, kan ej annat än förutspå vår lycka
och sällhet.”
Han omfamnade henne ömt och hviskade till henne:
”Min stjerneld skall du heta inför verlden, på det att verlden må veta, hvad du
varit och är för mig, ädla flicka!”
Han lemnade henne nu och gick tillbaka till folianten, der han föll i djupa tankar.
”Hvad kan,” sade han för sig sjelf, ”ett hjerta, som är ungt och ömt väl annat göra än
älska, hoppas och drömma? Skall rosen, som så skönt och jungfruligt knoppats, hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
