- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
498

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

498
har sä vuxit fast i mitt hjerta, att den blifvit en del af min egen själ. — Denna tro är mig
öfrig af allt, hvad jag borde ärft af Sverige. Hon är den del af fosterjorden, som ingen
kan beröfva mig och jag svurit evig trohet, denna tro är styrkan i min själ, den svalkande
ka la, hvarur mm själ vill dricka styrka, det urberg, till hvilket jag med hopp om frid
f!“ b,lic^· T Ni ier’ fader Wenceslaus! - Le ej! - Jag vill ej kasta mig
i stoftet for tankebeherskaren på Sanct Petri stol! Min stolta själ vill vandra uti ljuset
af forskningens och tankens klara sol samt bada vingarna i frihetens friska æther. Jag
«Vä * v?m mma tankar skoia bindas och eJ vä§a sliga öfver klostrets murar och om de
fa gå blott i den bana, som den helige fadern i Rom behagar utstaka, ”
”Oerfarne prins!” suckade patern.
”Låtom oss lemna detta ämne, pater!” sade Gustaf. ”Till handeln igen. Lika
rik, som jag är på hopp, lika fattig är jag på guld. Jag nödgas derför sälja dessa doku-
ment! Hvad vill m gifva mig för dem, pater?”
”Låt se! Tjugu dukater! Det är vackert bjudet.”
”Tjugu dukater? - Det förslår inte på långt när för en prins, som drager ut i
verlden på äfventyr!”
”Vårt kloster är fattigt–––––- !»
”Och vill förtjena en smula på afiären,” inföll prinsen och slog pater Wenceslaus
pa axeln.
”Hm! — Om ni vill sälja dagboken–––––- ?”
”Omöjligt!” utropade Gustaf och tog fram en liten bok, hvilken han med rörelse
kysste, hvarefter han bläddrade uti densamma och läste: ”År 1567, det olyckligaste af
mitt lif. ) *0, min faders egen hand, som mina läppar tusen gånger kysst! Det är
hans egen sorgsna skugga, anklagad, jagad i verlden, som egt en fristad vid sonens bröst’”
Han stoppade boken på sig.
”Jag går!” sade patern listigt
”Nej, dröj! Dröj!” utropade prinsen och tog tveksamt fram boken igen ”Jag
måste lyfta mitt hela fadersarf! - Se här! - Femtio dukater!”
”Nej, tretio!”
Fy! Schackra ej så lumpet och girigt med en furstes arf. Ni lägger till tjugu
dukater och bär dem till bästa guldsmed här i Thorn, hvilken af guldmynten förfärdigar
ett smycke. Det smycket, pater, slingrar ni, då ni talar tröstens ord, omkring den
stackars flickans hals derinne, i byte för hvad hon kastat i ässjan och till minne af vårt
salla, — brustna band.”
Han kysste ömt sin faders dagbok och lemnade den till munken, som sniket mot-
tog den och stoppade den i en af de djupa fickorna i sin kåpa.
”Vi måste skiljas, trogna skugga af min olycklige fader,” fortsatte prinsen. ”Sök dig
en obemärkt och fredlig väg hemåt till den svenska jorden och visa der för några vänliga
ogon de lugnt förvirrade och dystra dragen utaf en hand, som halfmedveten gick, att fjett-
rad uti mörkrets falska bojor, djupt offra åt det dunkla ödet! Och vinn, om ej fribän-
nelse af, så dock en tår öfver den dom, som blifvit fäld öfver min olycklige, förvirrade
men alskade fader.” ’
*) Ur Erik XIV:s dagbok.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free