Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
”Handeln är då afslutad?”
”Ja! Gå hem till klostret, jag skall straxt komma efter för att lyfta det kapital,
hvarmed jag ämnar ockra uti veriden.”
”Hvart ämnar ni resa, min prins?”
”Från början hade jag ämnat begifva mig till min moder, som ofta skrifver till
mig och beder mig i frid lefva hos henne. — Men jag har ändrat plan. Jag vill ej visa
mig för min moder i detta usla skick. Först skall jag vinna ära, innan min moders ögon
få hvila på mig. — Nej, till Moskwa står min håg. Czar Godunow och hans unge son,
prins Feodor, hafva inbjudit mig dit och sändt mig lejd och orlof. Till Kremlins hundra
torn och salar ställer jag min kosa och der gror hoppet och min lycka.”
”Jag går, ni kommer då efter till klostret och hemtar penningarne?” sade munken,
”Ja, vördige fader!” svarade prinsen, hvarefter munken höjande sina armar och
uttalande den sedvanliga välsignelsen lemnade rummet.
”Det bränner mig under fötterna!” sade Gustaf för sig sjelf, då han blef allena.
Hvad vill jag här? Hvarför skall väl menniskan dröja på valplatsen för utkämpade strider,
bland spillrorna af felslagna förhoppningar, troféer af forna fröjder och ruinerna af bättre
dagar, samt bränderna, som ännu ryka från hennes kärleks nedbrunna hem? Bort! Bort
härifrån! Jag vill vända ryggen åt det förgångna, samt ila framåt, utan att se mig till-
baka. Jag vill nt i lifvet för att göra guld, men ej så som förut i deglar, utan genom
handling och flit!”
Han kastade öfver sig sin kappa och tryckte hatten djupt i pannan, samt ämnade
begifva sig bort. Då kom han att kasta blicken på dörren till Augustas rum. Han gick
dit och lyssnade.
”Allt är så tyst och stilla derinne,” hviskade han. ”Den milda sömnen har slagit
sina vingar kring henne, den arma, den älskade. Sof djupt och dröm oskyldiga och glada
drömmar. När du vaknar, skall du fåfängt ropa mitt namn. — Här skiljas våra dunkla
ödens vägar. — Döm mig ej för hårdt, Augusta! Det är ej trolöshet, det är en högre
vilja, som drifver mig härifrån. En flyktig dröm är ofta ungdomslyckan och kort, som en
nordisk sommarnatt. — Farväl!”
Han sjönk på knä framför dörren och sade:
”Farväl, du min första kärlek! Farväl! — ”
Han stannade några ögonblick i denna ställning, derefter sprang han hastigt ut
och lemnade rummet, samt begaf sig till klostret.
I klostret väntade man prinsen. De femtio dukaterna lågo uppräknade.
”Trettio dukater tager jag, tjugu lemnar jag åt eder, pater Wenceslaus. Låt göra
smycket åt Augusta, som jag bad eder om och gif henne det,"
”Skall ske, herr Gustaf,” svarade patern.
”Tack! Gif mig din välsignelse!”
Patern efterkom prinsens begäran.
”Och nu farväl. Glöm ej smycket åt Augusta.”
”Nej, min prins!”
”Farväl!”
”Farväl! Hvart reser ni prins Gustaf!”
”Till Moskwa!” —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
