Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
det skydd, ni såsom Finlands ståthållare gifvit mig och mitt vackra Linksala i tider af
sådan oro och osäkerhet.*
”Nej, här så gerna. Min tid är kort!* sade Flemming.
”Och dyrbar, jag vet det,* tillade Katarina.
*Oeh en gammal sjöman, som jag,* fortfor Flemming, ”trits bäst under Guds fria
himmel. Flux*) — det är min sak. — Ni har af konung Sigismund begärt att få mot-
taga er son här, min fru?”
*Ja, och kungen?*
”Det är jag här, skulle jag tro!” svarade Flemming burdus.
*Oeh hvad svarar han?”
*Nej!”
”Omöjligt!” utropade fru Katarina. *Ni skall tillåta det!”
”Nej!”
*Ni gycklar med ett modersbjerta.”
”Nej.”
*Jag släpper er inte, förrän ni bönhör mig, herr Clas.”
”Nej! Nej! Och tusen gånger nej!”
”Grymme!”
”Säg, trogne,” sade Flemming.
”Barbariske!”
”Säg, vaksamme!”
”Men jag låter honom komma!” sade Katarina trotsigt.
”Det skall jag veta förekomma!” genmälde Flemming och genomborrade fru Ka-
tarina med^sina hvassa, grå ögon.
”Jag vill se, hvad man vill göra honom!” sade fru Katarina.
”Det värsta!” svarade Flemming.
”Förskräcklige!” klagade Katarina samt vacklade tillbaka; men understöddes af
sin dotter och hennes gemål.
”Hör på, min fru,” sade då Flemming med mera lugn, ”har ni inte sjelf blifvit
svedd af elden, som suttit och ännu sitter i knutarne af wasahuset?”
”Ack jo!” hviskade Katarina.
”Och ni skulle vilja kasta en ny brand dit in? — Er son, en ny wasaprins här?
— Tror ni, jag är galen? — Jag menar, jag har händerna fulla nog af göra för att hålla
Finland i skydd undan hertigen och tillhanda åt konungen. Finge jag nu en tredje på
halsen — — —.”
’En värnlös, en svärdslös flykting; en son, som söker ett modershjerta, ej en
konungakrona,” sade Katarina vekt.
”Nya pretendenter och gamla undersåtar — när de komma ihop — den der
soppan känner jag,” svarade Flemming. ”Dessutom,” tillade han, ”är han i denna stund
ej värnlös alls.”
”Hvad säger ni, herr amiral! Pris vare er för det ordet!” utropade Katarina.
”Hvad vet ni om min son?”
*) Detta ord säges Clas Flemming oupphörligt begagnat i sitt tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
