Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
"Han är på väg till Moskwa; och svärd — ja det har man der ej ondt om,
isynnerhet när det gäller Finland!”
"Min son skall aldrig föra avog sköld mot sitt fädernesland!" sade fru Katarina
med stolt säkerhet.
"Svär inte på det, min frn!”
"Jag gör det! Låt honom komma!”
"Nej! Flux! säger jag. Farväl!”
Han ämnade gå. Då sade fru Katarina:
”Gå, herr amiral och gläd eder att hafva lemnat mina ögon i tårar. — Ni har
en son, ni oek; måhända kan äfven den dag komma, då ni sträcker edra armar fåfängt ut
efter honom, då edra blickar förgäfves och tröstlöst söka honom.”
”Moder! Jag kan ej trösta dig, blott dela din sorg!” klagade fru Sigrid.
Flemming hade emellertid stannat.
”En son?” sade han. "Ja, jag har en son, min fru!”
”Men ej ett fadershjerta!”
*Jo, har jag så, min fru! — Jag har förstått edert nödskott och jag har lagt
mitt amiralsskepp på andra bogen — opp i vinden, — Jag vill sätta ut en liten jolle.
Få se, om ni kan.rädda er i den.”
"En planka! — En spillra blott!” utropade Katarina Månsdotter och sträckte sina
armar mot höjden. ”Jag klamrar mig fast vid den och du skall, o, Gud, ej låta ett för-
tvifladt modershjerta gå till botten!”
Flemming syntes djupt rörd. Men snart betvingade han sin rörelse och sade:
”Flux, min fru! Om er son nu ej kan få komma hit till er, skulle ni icke vilja
fara bort till honom?”
”Hvart? Säg blott hvart?” utropade Katarina och hakade sig fast vid Flemmings
arm, liksom för att hålla honom qvar, på det att han icke måtte kunna gå förrän han
besvarat hennes fråga.
”Öfver Östersjön till Eeval till exempel. Der kunde ni invänta honom om han
komme till er från Ryssland. Der har jag honom inom hank och stör,”
”Och hur skall det tillgå?”
”Ty ni vet af intet fartyg? Är det ej så? Men jag har dess flera. Jag ställer
ett till er tjenst. — Har ni lust och mod?”
”Ni frågar? — Och när? När?”
”Så fort ni och skutan hinna blifva färdiga. — Flux! Farväl! —”
Han gick så hastigt, att Katarina ej hann att uttrycka för honom sin tacksamhet.
Hon såg efter den bortgående amiralen.
”För mig till en bänk, mina barn,” bad hon.
Fru Sigrid och hennes gemål efterkom hennes önskan,
”Der fans dock ett hjerta,” sade hon. ”Han är ju äfven sjöman. — Jag skall
då återse min Gustaf! — Skynden ögonblick, biåsen vindar, svallen vågor, svällen segel,
ilen med mig bort till den strand, der återseendet vinkar! — Hvar är din famn, min son!”
”Goda moder!” sade fru ”Sigrid. Först efter en besvärlig färd på en bräcklig
farkost skall du finna denna famn. Vågar du begifva dig ut på resan?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
