Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
"Du frågar, hvad en moder vågar, Sigrid? Ar du inte sjelf moder? Hvad skulle
du inte våga för att få se dina små, om de voro dig beröfvade?”
"Förlåt mig mina oförståndiga frågor," bad fru Sigrid.
Katarina tryckte hennes hand till svar.
Hon steg derefter upp från bänken och beledsagades till hemmet af sin dotter
och måg.
"Låt kalla fogden!" befalde hon, då hon kommit hem och just skulle beträda trappan.
"Fogden går just der borta,” sade fru Sigrid och vinkade på honom. Han skyn-
dade genast fram och fru Katarina omtalade för honom sin tillämnade resa och uppdrog
åt honom att draga försorg om utrustningen dertill. Fogdens anlete mörknade betydligt;
men han svarade ingenting, förrän fru Sigrid sade, sedan hennes man lemnat gruppen och
begifvit sig in i huset:
"Ja, nu, min käre fogde, blifva goda råd dyra. Skynda med alla förberedelser.
Ordna allt, hvila inte och glöm ingenting."
"Glöm ingenting," eftersade fogden buttert. — "Hm. — Penningar först och sist
svarar jag. De äro vinden i seglen, stjernorna för kosan."
"Töm sädesbodarne och försälj innehållet på torgen.” befalde Katarina.
"Nådiga furstinna,” svarade fogden. "Jag fruktar, att ni sjelf redan tömt sädes-
bodarne och skaffat säden och mjölet i edra underhafvandes lårar, grytor och magar.”
"Är det slut?” frågade Katarina hastigt.
"Ja, i det närmaste," svarade fogden. "När tog er gifmildhet slut, så länge det
fans något att gifva? Den der lilla korgen, som fru Sigrid bär på sin arm, är en satans
råtta i Liuksala sädesbodar och visthus.”
"Klandra oss inte för det, du buttre gubbe!” sade fru Sigrid. "Det arma folket
har behöft den hjelp, det kunnat få. Missväxt för två år sedan, tillfölje af för mycket
regn, missväxt i fjor, tillfölje af torkan och kanske blir det missväxt i år, tillfölje af den
starka nattfrosten.”
"Ja, ja, det skall så vara, det är så vanligt här i landet,” svarade fogden. "Hvad
som inte bräns upp af solhettan, fryser bort af nattfrosten. Derför hafva vi rikligt med
barrskogar och dugtigt med bark och mossa att föda oss med när säden tryter."
"Ack, jag arma qvinna!” klagade Katarina Månsdotter. "Tag då mina juveler
och se till, att ni får sälja dem.”
"Tag mina med!” tillade fru Sigrid.
"Hm —" svarade fogden. ”Det är ej gjordt i brådbrasket, att sälja dem, så framt
de ej skola slumpas bort och penningar behöfvas ju genast.”
"Ja! Genast! Skall då mitt hopp gå om intet, då jag nu står så nära dess upp-
fyllelse!” utropade fru Katarina.
"Nå, dyraste furstinna!” sade fogden. "Jag tror mig kunna hjelpa eder, om jag
får, utan dessa stora uppoffringar, af edra dyrbarheter.”
"Om du får? Säg blott huru!"
”Det blir min ensak, fru furstinna!”
"Nej, du skall säga mig sättet! Jag vill veta det. Huru tänker du kunna skaffa
penningar.”
"Furstinna!” svarade fogden. "Jag har en liten sparpenning.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
