Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
"Du?”
"Ja, det är inte den otrogne gårdsfogden.”
”Hur har du kunnat spara något af din lilla lön?”
”Jo, jag gifver inte bort mitt, jag. Annat slag. Den, som kommer och tigger
a, “f’,, iär pä ry>aflan. Jag tål inte lättingar och misshushållare! Arbeta och spara
skall folket goral - Nå, de der styfrarne, de äro ärligt förtjenta i eder tjenst. Jag har
kvarken hustru eller barn att gömma åt. - Flux! sa’ amiralen. Tag dem att börja med,
tills vi hinna att finna andra utvägar.”
”Nej, det kan jag inte,” svarade Katarina.
”Nå, så låna dem då, det är’detsamma!” utropade fogden, ”flyad skall jag med
dem. Inte behöfver jag dem för mina nöjen heller. Mitt största nöje är att få hålla
e ter lattingar och siarfvar. — Inte skall ni, nådigaste furstinna, göra er af med guld-
kedjor och ringaroch sedan gå klädd under ert stånd, som en simpel borgarhustru -
Jaggår att hemta styfrarne - det blir ju dervid ändå? - De komma då på sitt rätta
stalle igen. Och så kommer allt på sitt rätta ställe - mitt humör också.”
lfl Trogne tjenare, redlige vän!” sade fru Katarina och räckte fogden sin hand.
Oud! Jag tackar dig, som i olyckan gaf mig en tillflykt bland detta redliga folk!”
tillade hon. e
Fogden vände sig bort och gick, under det att han hade mycket att syssla med
sitt yfviga skägg, som det tycktes. Men i verkligheten tryckte han sönder ett par glädje-
tårar, som förrädiskt rullade ned på hans väderbitna kinder.
Tack vare fogdens tjenstvillighet, kunde Katarina Månsdotter inom en jemförelse-
vis kort tid blifva färdig till den af henne så efterlängtade resan, hvilken gick lyckligt
och vi återfinna nu henne och hennes dotter uti en af rådhusets i Keval salar.
Hon hade kommit -dit före sin son, hvilken just denna morgon anländt till staden,
eskorterad af en stark kejserlig hedersvakt. Mor och son hade ännu ej sett hvarandra;
men fruarna Katarina och Sigrid väntade honom just nu,
Plötsligen slogs dörren upp och prins Gustaf inträdde.
Han störtade fram till sin mor och syster samt räckte händerna åt båda.
”Gustaf!” utropade de båda damerna jublande.
”Min återfunne son!” sade derefter fru Katarina.
”Min älskade broder!” hviskade fru Sigrid.
”Moder! Syster!” svarade prinsen under hänryckning.
Derefter blef allt tyst och de återförenades hjertan klappade mot hvarandra.
Min Gustaf! Låt mig hålla dig fast, att du inte mer må kunna ryckas ur mina
armar! Arma barn! Hvad du har lidit i främmande, ogästvänliga land!” sade Katarina.
Prins Gustaf svarade intet, utan dolde sitt anlete i sin moders sköte.
Den genom återseendets glädje öfverlyckliga modern talade länge såsom mödrar
pläga jollra med sina barn och öfverhöljde honom med kyssar och ömhetsbetygelser. Slut-
ligen reste hon sig upp och höll honom i båda händerna, samt mätte honom med sina
ögon frän hufvud till fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
