Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
, , .”Nå, nä,” svarade lotsen tryggt, ”vi äro för gamla bekanta till det. Nappats
naiva vi^dock och tumlat om med hvarandra många gånger. Men nu äro vi goda vänner.”
. Atfan tH’ sknta, den der svenska svanen, som ligger derborta,” sade drängen
och spejade utåt. Håller den här ostliga Iaberkultjen i och hon lättar ankar nu, så är hon
i morgon så här dags vid svenska vallen.”
”Det ser hon mig ut till,” svarade lotsen. ”Tusan sådana fartyg de hafva de
svenskarne. En bog och en långsida, sådan som inte mången jänta har. Och en tackling
sedan, som duger. Högt skall det vara och hemma äro de svenska gastarne i mastkorgen
och i vantena, på rår och stänger, som hos fästmöarna.”
”Och som hos flickorna i hvar hamn,” tillade drängen. ”Dans och glam, kyssar
och silfverdalrar, det ha’ de inte ondt om; och då skall man tro, att flickorna mysa på
mun och äro lätta på foten. Det är rakt förbi med oss andra.”
”Nå, nå,” svarade åldermannen, ”något får man hålla dem vid humör med, när
de komma i land, annars kunna de slå ner på annan strand, de fiskmåsarne. Liflig
rörelse i hamnen och välsignelse i landet komna med dem? De taga vår säd lin och
hampa och vi få deras kopparplåtar och silfverdalrar. Och för oss lotsar är det något
att gora se’n och att förtjena. Det var i en välsignad stund, som Reval gaf sig under
Sverige. Jag mms nog, hur det stod till förut.” "
”Finnen har flaggan uppe — en satans vacker flagga, husbonde,”
”Stolt dub, den svenska flaggan! Himmel och guld! Välsignad vare den!” sva-
rade^ lotsen och lyfte på hatten. ”Jag blir glad i hågen, när jag ser henne svaja i bam-
nen fortsatte han, hon viftar en behaglig luft bring sig. - Men hvad kan orsaken vara,
att finskan år så hogtidsklädd i qväll? Hon har förut legat här i fjorton dagars tid, som
en simpel becbbyxa. - Vi ska’ se, att prinsen, som de väntat, ändtligen kommit i dag
medan vi vant till sjös. — Nå, den stackars modern — drottningen, ville jag säga " än-
drade han sig och strök af sig hatten, ”får då en glädjestund. Herre Gud, hvad det skall
gladja alla redliga Revalsbor! Ty en väldig herre var oss kung Erik.”
’Och en vacker fru är enkan,” sade drängen. ”Hjertat blir så gladt eller
sorgligt, jag vet inte, hvilket jag skall säga, — när man ser henne om aftnarna gå utom
stadsporten för att se, om hon inte skall möta sonen. En Guds ängel är hon — —*
”Som inte är i sin himmel.”
”Och unga frun sedan, som hon håller under armen och stöder sig på. Ogon och
hår just som flaggan der — ”himmel och guld”, som husbond’ sa’.”
Se der står den finske kaptenen sjelf. Vi skola preja honom an. Språksamt
och godt folk, de der flnnarne!” sade lotsen och gick fram till kaptenen, samt lyfte på
mossan, samt pekade på hans fartyg sägande: ”En ståtlig galeas, kapten!”
”Finsk fura, lotsålderman!” svarade kaptenen tvärsäkert.
”Ligger lätt på vattnet,” sade lotsen.
”För dock dyrbar last,” svarade kaptenen.
”Last, kapten?” frågade lotsen.
”Ja, ja, som nu i fjorton dagar likväl varit i land.”
”Förstår: Vår nådiga enbedrottning och prinsessan Sigrid.”
”Rätt sagdt ålderman!” svarade kaptenen och slog lotsen på axeln. ”Så heter det:
enkedrottningen och prinsessan! Der på andra sidan Östersjön vilja de inte kalla henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
