- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
517

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 517
sä, emedan en annan sitter pä tronen och derför att hon frän början var en qvinna af
folhet. Men hon ar drottning i olyckan, som hon var det i lyckan. Och som en fridens
och godhetens drottning välsignar henne Liuksala och hela Tavastland.”
"Hur heter det, sade ni?”
"Liuksala i Tavastland.”
De klinga lätt- och vackert de der finska namnen.”
_ "Och ändå vackrare,” svarade kaptenen och pekade inät staden, "klinga säkert
dennne namnen, moder, son och syster, som de lyckliga nu växla. Ty se nu hafva moderns
ogon åter fätt skäda sonen. Prinsen kom i morgse från Moskwa, höljd af dam och lycka ”
”Och derför flaggar ni, kapten?”
"Ja, om jag kunde flagga i himmelens sky, så att Gud fader och alla änglar
alla redlige svenskar och finnar — — —,» ’
”Och estländingar — — — »
”Kunde se den flaggan och glädja sig med oss, så skulle jag göra det.”
"Vi som se er flagga, vilja glädja oss. Följ mig till min ringa boning. Kanske
jag qvar en butelj gammalt rhenskt, som förvillat sig ur någon liibsk kajuta och in
n lotsstuga. Den skali springa i qväll; sista droppen skall gå för svenska flaggan ”
”Och den allra sista för den finska.”
”Det är ju ett och detsamma?”
Skulle så vara,” svarade kapteuen och tog lotsen under armen, i det att de
började gå framåt. - ”Vi få tala vidare om det,” fortsatte han____ .
”Mellan skål och vägg,” inföll lotsen.
”Nåja, litet kannstöperi, när man sitter med stopet i hand -_______.»
”Med kannan, menar ni.”
”Nå, så mycket bättre1” svarade kaptenen.
De hade snart hunnit lotsstugan, der de gingo in och inom kort sutto de midt
emot hvarandra vid det enkla furubordet och drucko den svenska flaggans skål uti gam-
malt rhenskt.
har
i min
KAP. 5.
I purpurdrägt.
Furstinnan Xenia hade blifvit mycket fästad vid prins Gustaf, hvilken af czaren
biifvit upphöjd till storfurste, och hvilken envåldsherskaren ämnade sätta på den
svenska tronen.
Med sorg såg hon Gustaf resa från Moskwa för att möta sin moder och hvarje
dag, han var borta, syntes henne vara en evighet. För att fördrifva tiden roade hon sig
med djerfva ridter och äfventyr, samt var i ett lynne, som var nästan outhärdligt för
hennes omgifning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free