Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
”Kom dä, stolts Xenia!” utropade Gustaf och sprang upp af hänförelse, ’Förtro
dig åt den svenska ΰΛη och troheten, de skydda städse dem som bo under deras vin-
gars hägn. De sträcka genom lifvet in i döden en trofast kärleks frid och ro!"
”1 döden! — hu!” svarade Xenia, lindrigt rysande. ”Hur näns du nämna detta
ord och rycka mig ned från himlen till jorden i denna stund af högsta lycka. — Tala
ej om död, men om kärlekslycka, om lif och glädje och låtom oss pryda oss med lifvets
rosor. — Nämn ej ordet död!”
”Frukta ej för döden, Xenia” svarade Gustaf. - ”Hvad är lifvet? — Hvad är
döden? - Först när vår kärlek blifvit soffrad uti den degel, som dödens genius bär,
blifva våra själar fast förenade och på frontonen af liemannens tempel läses uti eldskrift ·
’Se, döden är blott evigt lif och evig kärlek!”
Han drog henne till sig oeh hon gömde sina ögon vid hans bröst. I denna ställ-
ning förblefvo de båda älskande en kort stund och stodo så, då czaren företrädd af pager
och uppvaktande inträdde i rummet.
Sedan hans majestät afiärdat de uppvaktande och pagerna, gick han fram i rummet
och möttes af Gustaf oeh Xenia, till hvilka han sade:
Jag finner eder då, såsom det egnar och anstår älskande, uti hvarandras armar.
Denna syn gläder mig.”
”Förstå min tacksamhet och lycka, fader!” svarade furstinnan oeh kysste
ezarens hand.
Han omfamnade sin dotter, och sade, att han sjelf var lycklig genom att se
henne säll.
Min lycka,” sade prinsen, ”lägger jag af tacksamhet vid eders majestäts fotter,
och är jag stum eller fåordig, så är det derför, att jag är öfverväldigad af min sällhet
och af eders majestäts ädelmod.”
”Detta ädelmod,” svarade czaren och räckte prins Gustaf sin hand, hvilken denne
förde till sina läppar, ”har jag från första början egnat åt eder personlighet, er dygd och
börd, edert behagliga uppträdande, samt åt minnet af den vänskap, som eder höge herr
fader skänkte Ryssland. Dessutom vill jag egna mitt ädelmod åt deltagandet för edert
furstehus, hvilket jag vill lyfta upp ur spillrorna af dess fall och olycka. Det tillhör
Ryssland att skänka den höga olyckan sitt beskydd. — Kommen, mina barn, uti en faders
famn och lofven hvarandra kärlek och trohet.”
Han omfamnade dem båda, hvarefter han lade dem i hvarandras armar.
Med välbehag såg czaren de båda lyckliga vid hvarandras hjertan och uttryckte
äfven sin glädje deröfver i vältaliga ordalag.
Under det han talade, drog sig Xenia från Gustafs bröst och slog sina armar
kring faderns hals, samt talade om, huru hon ville meddela sin fader sin lycka och smeka
bort de tunga bekymmer, som stundom lägrade sig öfver honom,
”Gör def, mitt glada, sköna barn,” svarade czaren ömt, ”gör det. En sådan
hvila behöfver allt för väl herrskaren ofta såsom vederqvickelse efter alla de tunga sorger,
som han måste bära för att kunna sörja för ett helt folk. När under kronans tyngd ett
moln af egen oro och andras otro skymmer för regentens blickar och när hans själ vill
ftysa till is tillfölje af köld från dem, så stå långt under honom i magt och välde, då är
det ljuft att understundom få nalka sig ett troget hjerta och värma sig af sitt barns kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
