- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
528

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

528
v
framtid till mötes; men han vigde sitt lif ät evigheten och hoppades pä, att nr lidandet
skulle uppspira en skönare blomma än den jorden skulle kunna gifva honom, Guds näd
var stor, som beskyddade Sverige genom den arme prinsens själsstorhet och karak-
tärsfasthet.
Ära öfver den olyckliges minne!
När han nu läg för Xenias fötter och blickade upp i hennes ögon, liksom för att
berusa sig af deras glöd, sade han:
”Sol, som sä klar och skön drog fram ur österns portar pä himlen af mitt lif
och sken och sjönk och log! Du norrskensflamma af min korta lycka, som föddes för att
en stund varma mitt kalla lit! Snart skola mina ögon ej mera se eder, snart skall jag
ej mer fä bedja i eder glans! - Mitt unga, usla lif skall sänkas i en evig natt. - Dig
älskade och dyrkansvärda flicka vill jag skänka den sista sucken i mitt lif. Men ära|
samvete och tro, dem kan jagej gifva dig, ty de höra migej till, de äro min Guds och
mitt fosterlands. Jag föres bort till qval och glömska. — Det största qvalet blir det att
veta sig dömd och glömd af dig. Hvad ödet ernar mig, skall min själ veta att bära; ty
Herren Gud skall nu, som fordom, hjelpa mig bära bördan och föra mig till ett bättre
lif; ty Xenia, sä älskade Gud verlden, att han utgaf sin ende son, pä det att hvar och
en som tror pä honom icke mä förgäs, utan fä ett evigtlif. — Hvad har jag dä att
frukta? Verlden är sluten för mig; men himlen är öppen. — Farväl Xenia!”
Han kysste hennes fötter och steg upp, samt öfverlemnade sig åt vakten, hvilken
torde honom med sig åt dörren.
Xenia hade stått> sora förstenad. Men nu fick hon åter lif och i sista ögonblicket
sprang hon fram och ryckte ännu en gång fången från vakten, utropande:
”Vansinnige! Du kastar bort din lycka! Du krossar mig! Ännu är tid! Välj!
Xenia eller Sverige!”
En fasaväckande inre strid skakade prinsen, hvilken sakta vände sig om och med
yttersta ansträngning sade:
”Farväl Xenia!”
Furstinnan sjönk med ett anskri till golfvet!”
”För bort honom!” befalde czaren.
”Nu var det ingen, som vidare kunde rädla prinsen, han fördes bort af vakten.
Men dä han kom i dörren vände han sig om oeh säg utmanande på czaren, samt svängde
baretten och ropade:
”Lefve fäderneslandet! —”
Furstinnan Xenia hade omhändertagits af inkallad qvinlig uppvaktning oeh fördes
sanslös till sin säng, hvarest hon länge låg i dvala. När hon sedan uppvaknade intogs
hon af en häftig yrsel, hvilken förorsakade stort bekymmer i det kejserliga hofvet, som
äfven skakades af Dmitris och Basmanhoffs förräderier. Basmanhoff hade långt ifrån
att fördrifva och döda den falske Dmitri, gjort gemensam sak med honom och vände sina
vapen mot de kejserliga trupperna. Eysslands planer på Sverige måste derför upphäfvas
tillfölje af den inre oron. Hade czaren befallt den fångne prins Gnstaf att med trupperna
mota förrädaren, så hade prinsen skyndat att fullgöra detta uppdrag. Men denne redlige
man var kastad i fängelse derför att han ej velat — blifva fosterlandsförrädare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free