Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. 5S1
KAP. 6.
I bojor.
Den stackars prinsen hade blifvit belagd med bojor, ej blott på händer, utan
äfven med jernringar om hals och lif och på dessa ringar gingo kedjor, medelst hvilka
han var fastnitad vid väggen i det skumma fängelsehvalfvet under Kremlins salar, hvarest
han njutit sin största, men korta lycka.
En morgon omkring tre veckor efter hans fängslande uppvaknade den tålige fån-
gen efter en god sömn, hvilken mildrat hans qval och ställt honom framför drömmarnes
skimrande bilder. Han kastade sina blickar upp till det lilla gallerfönstret, som skänkte
hvalfvet det skumma ljus, hvilket dock ej lyste upp cellen mer än högst ofullständigt.
Han var lycklig i sin olycka, ty det var frid i hans själ och hans dag förgick
under samtal med Gud.
När han väl vaknat, steg han med möda upp från den usla halmbädden, ty ked-
jorna och bojorna voro sär tunga, att de mycket hindrade hans rörelser. Han sjönk på
knä och bad:
*) ”På hulda vingar åter flyktat har
En natt, som utställt drömmens helga änglar
Omkring en usel halmbädd, tröttadt’hjerta,
Och gjort af dem två frida, såta vänner.
Och dagen skickar åter till mig ner,
En eller annan stråle, ljusets härold,
Med helsningen: att lida och förtrösta.
Det ena måste jag, det andra vill jag!
I denna vilja ligger ock en handling,
Så stor, som någon ärans stora bragd,
Fast ej med någtfn bragdens stora ära —
Förtröstans vilja — segervinnerskan
På lidandets och på förtryckets slagfält,
Der tallösa, namnlösa kristna, vittra
De omkringströdda mensklighetens ben.
Men denna viljas segerkraft, hvar fins,
Hur finnes den? På bönens väg den vins,
När stegen reses, hvarpå upp och nedc&
Från öppnad himmel, i dens bröst, som beder,
Guds änglar vandra. Själ, ligg då ej stum,
Res dig ett Bethel af ditt fängselrum!
Du, som i jordens låga kamrar neder
Åt masken visat ut hans skumma rum,
Men äfven der med osedd kärlek leder
Hans väg, fast trång, tast mörk, fast kall och stum;
Hans godhets allblick stig sig hemligt söker
Dit ner, der aldrig dagens öga lett,
Förtrampar ej, hvad för din fot sig kröker,
Det minsta väsen en gång lif du gett.
Outransakelige! Så du gömde
Mitt usla lif i fängslets natt och grus,
Min glada ungdom hårdt och tidigt dömd·
Från vårens fröjder och från dagens ljus.
Men äfven här din kärlek sig bevisar
I lugnet från det högre lifvet röjdt;
Och dina råd, din nåd mitt hjerta prisar
I ödmjukhet till dina fötter böjdt.
*) Prins Gustafs bön i fängelset af J. Börjesson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
