Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deruppe finnas många höga fröjder,
Den af sin ynnest flöden veriden ger,
Af glans oeh lycka uppå lifvefsjjhöjder,
Af lugn och skugga i dess dälder ner.
Af gröna lagrar utur stridens vimmel,
Af gyllne skördar, flitens vunna skatt, >
Af sol och ljus på dagens blåa himmel,
Af klara stjernor i dess lugna natt.
Ty gör mig trogen, tålig och saktmodig,
Du korsets furste, furstars föresyn!
Jag kysser handen, som mig gisslar blodig,
Och foten, som mig trampar uti dyn.
I djupets nöd jag på din allmagt tröstar
Och bygger på din frälsnings vissa tröst!
Och löftets sanning himmelskt öfverröstar
Hvart missmods missljud i ett sargadt bröst.
Men den, din vishet under korset korar,
Har ock sin del i korsets hemlighet
Och ofiret, som din kärlek genombårar,
Tet ock af offrets dolda salighet;
Uti det djupa, skumma fängslets smärta
En läkdom hemligt gror för bojans sår,
Då till allmoderns — jordens stumma hjerta
Det sorgsna barnet närmre lyssna får.
Du är ju kärleken? O, kärleksbandet
Omkring mitt hjerta knyt allt lastare —
Det höga heliga: Du - fosterlandet
Och hon, min sköna kärlek — dessa tre!
Och när fullbordats mina sorgsna öden,
Låt i en suck, som öfver graiven går,
Det hviskas: Kärleken är stark som döden
Och trofast hjerta öfver ödet rår.” —
kommit ^Päg b.°" hade d8rren 4,11 cellen sakta öppnats och en huld varelse hade
kommit in. Prinsen markte inte detta, lika litet som han märkte, att den inkommande
ta,nntat Jld tröskeln och. i dunkelt knäppte sina händer och sjunkit ned på knä, samt
andaktsfullt lyssnat till bönen. När denne slutat och prinsen gjorde sig beredd att stitra
upp från sm knäböjande ställning, sade den främmande andaktsfullt:
”Kärleken är stark som döden Och trofast hjerta öfver ödet rår’”
Förundrad lyssnade fången till den välkända, kära stämman.
”Xenia!” utropade han, i det han varsnade henne i dunklet. ”Xenia!” utropade
MandTlmem *** ^ ^ ^ ** Pä ^ Mdd’ Samt d°lde grätande sitt aBsiSte
”Gustaf!” svarade furstinnan Xenia, ty det var verkligen hon, som lyckats muta
fångvaktarne, så att hon kunde få besöka sin olycklige älskare. Hon gick upp och steg
ram till fingen*mt lade mildt sin hand på hans sknldra; men hon ryckte den ha
stigt rysande tillbaka, då hennes fingrar rörde vid kedjan, som fjättrade honom fast
via vaggen.
Du tänker på mig, Xenia!” suckade prinsen.
”Ja,” svarade hon, ”och du Gustaf, du beder för mig!”
Hvad kan väl saknad annat?” svarade prinsen.
^Hvad skall väl kärlek annat?” hviskade fnrstinnan.
”Hvad återstår mig annat här i fängelsets natt?” snyftade prinsen.
furstinnan078*1 &ίβΙΆί*Τ m’S annat 1 verldens ökeD> än att tänka på dig?” svarade då
honom,
”Säg inte så, Xenia,” invände prins Gustaf, ”dig återstå skönhet, hopp och lycka.»
Ack, min Gustaf,” svarade furstinnan och satte sig ned på halmbädden bredvid
den, som älskar, har blott sin egen kärlek, intet annat.”
Hon strök håret ur den armes panna och öfverhöljde honom med smekningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
