Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
"Sansa dig, Xenia!” afbröt henne Gustaf darrande af fasa. ’Hvem har lärt dig
detta vilda språk! Hvem har väekt dessa grymma tankar hos dig! — Ha! Jag vet!
Din grymme fader sjelf, genom sina exempel och de lågsinnade män, som omgifva honom.
— Men, min älskade!_ Visserligen är min boning mörk och kall, men jag har dock ej för-
mörkatjden ännu mer genom onda tankar och anslag. Nej, jag har gjort den ljusare ge-
nom bön och hopp, frid och försoning. Må du ej beröfva mig ljuset af dessa dygder, jag
är ej född för strid, uppror och blodiga passioner. Jag har ärft min moders milda själ
och mer än hvarje konung- och kejsartron på jorden, älskar jag mitt lugn och min samvets-
frid. — Sansa dig, min älskling.”
Furstinnan fattade hans framräckta hand och passionen lade sig. Hennes ögon
blefvo allt mildare och mildare.
”Förlåt mig,” bad hon. ”Jag mindes ej ditt milda lynne. Kärleken förvirrade
mig! Ack, hvad du är stor i din olycka, min Gustaf. Jag älskar dig! Jag kan inte
lefva utan dig! Låtom oss glömma ^verldens glans och må vi flykta bort till verldens
ända vid hvarandras sida. Jag skall lösa dina bojor. Följ mig! Ser du, de gräsbevuxna
vallarne’ kring Dniepern, der kosaekerna beta sina hjordar! Må vi flykta dit från glans
och höghet. Der vill jag lefva ined dig i frid. Der vill jag spinna och sy och der skall
du vakta hjordarne. — Nej, ej der! Vi fly till Cirkassien och slå upp vår hydda der
under de stolta ekarne, samt lefva der ett herdelif med hvarandra, okända för verlden.
Der skall du sköta plogen och jag sitta glad vid spiselhällen med min slända. — Nej!
Nej! Vi fly öfver till ditt Sverige! Till dina hjeltar och trofasta bönder! Jag skall lära
att förstå det vackra svenska språket oeh svenskarne skola lära att akta och älska utländ-
skan, som i sin mån skall lära sig att akta och älska dem. Der skola vi dölja oss i
någon enslig dal, der skola vi lyssna till trastens sång oeh skogens sus och uti torftäckt
hydda skola vi inrätta oss ett paradis på jorden. Der skall jag lära känna din tro och
der skall vår kärlek skydda oss för de sorger och stormar, som rasa på lifvets höjder.”
Hon lutade sig utmattad mot muren. Då skyndade Gustaf att söka taga henne
i sina armar. Men kedjan var för kort och han rycktes tillbaka mot halmbädden, på
hvilken han störtade ned. Han reste sig hastigt upp igen oeh sade:
”Med häpnad hör jag ditt tal, Xenia! Den stolta kejsardottern vill sänka sig till
dagakarlens hustru. Men bör jag uppmuntra dig till detta offer? Nej! — Dessutom:
Hvart skulle vi fly? På hela jorden finnes ej en fristad, der inte mina bödlar skulle upp-
söka mig. — Skulle jag då draga ned dig i bekymmer från din höga ställning och njut-
ningarnes fröjder? — Nej! — Du känner inte försakelsen, Xenia. Du vet ej, huru nöden
kan skymma himlen. På lifvets höjder känner man ej fattigdomens smärta. — Att nesligt
flykta bort med qvinnan, som man röfvat, att bryta gästfrihetens lagar det kan man göra
i Ryssland. Men aldrig skall man kunna skryta med, att en svensk blifvit förledd till
sådant brott. Det tillhör ej den ädla nation, som fostrat mig.”
”Du tvekar!” utropade furstinnan och stampade otåligt med foten. ”Du vill ej
blifva ett redskap till min lyckal Skall jag gå gäckad härifrån?”
”Jag kan ej göra din sällhet, Xenia, äfven om du räddar mig ur detta hvalf.
Mina bödlar skola snart hinna mig och då skola de snart antasta dig, trots din höghet.
— Nej, mig återstår intet annat än att obefläckad och med din kärlek i mitt hjerta dö.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
