Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nå, så tala då till din fader!”
”Jag ser hondm inte!” svarade furstinnan.
”Min Gud, är du förvirrad, barn? Ser du mig ej?” utropade czaren.
”Nej,” svarade furstinnan. "Jag ser min fader ej för dessa.” — Hon pekade på
omgifningen. — ”De skymma undan fadern för mina blickar.”
”Du jollrar, barn!” svarade fadern.
”Säg hellre, att jag rasar! — Befall din omgifning att aflägsna sig. — Bort med
kejsarpansaret — hit med fadershjertat! — Jag vill tala till det.”
”Tala fritt! Jag har ingenting hemligt för min omgifning,” svarade czaren.
”Men jag har det och du borde hafva det!” utropade Xenia. — ”När du lyssnade
till mitt joller, när du mottog mina smekningar, när vi vexlade faders- och barnakärlekens
ömhetsbetygelser, skedde det inför din senat, inför Moskwas ögon? Blygs fader! Har
du förlorat kärlekens heliga blygsel? - Dragen er tillbaka,” sade hon befallande till de
kringstående.
Omgifningen tvekade, om den skulle lyda denna befallning.
”Hvad!” utropade furstinnan. ”Känner man mig inte vidare här!”
Nu började omgifningen på att draga sig bort ur rummet. Bojar Eostofsky stod
dock qvar, han hade vigtiga rapporter att meddela sin herskare och ville ej gå förr än
han fått framföra dessa. — När Xenia såg, att han stod qvar vände hon sig till honom
och sade:
”Hvad Rostofsky, min vackre, tappre riddare, som jag brukat kalla dig, är du
din dam olydig?”
Bojaren bugade sig, lade handen på sitt hjerta och illa till mods gjorde han sig
beredd att lemna audienssalen.
Men detta tillät ej czaren.
”Stanna Rostofsky!” befalde han.
Till Xenia sade han pekande på bojaren:
”Denne är vår vän, nästan den ende vän vi ega i Moskwa. Förgrip dig ej på
honom!”
”Är du vår vän!” sade då Xenia. ”Tillåt mig då att ära dig som sådan!” —
Vid dessa ord fattade hon hans hand och förde den till sina läppar. När detta var gjordt
sade hon: ”Men gör mig dock den tjensten, min vän, att nu lemna mig ensam med
min far.”
Bojaren lemnade rummet. — När han försvunnit sade furstinnan:
”Så äro vi då i Guds och alla helgons namn ensamma.”
”Du glömmer mig, Xenia,” sade storfurst Feodor sorgset.
Xenia föll honom om halsen och utropade:
”Vi äro ett — stycke af samma hjerta. Blif qvar!”
Sedan bror och syster vexlat några ömhetsbetygelser, vände sig furstinnan till
den dystre czaren och sade:
”Fader! Förlåt! Det gifves mycket mellan ett barn och en fader, som verlden
ej skall stå bredvid och höra på. Att jag och hvad jag nu tänker bedja dig om, är en
blygd för både dig och mig, hvilken blygd vi ej böra kasta för verldens ögon. — Gu-
staf — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
