- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
543

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

543
Hon syftade på den sanne Dmitris mord. Man hade hviskat i hennes öra, att
detta skett på czarens befallning.
Vid Xenias ord for czaren ihop af smärta oeh samvetsqval, samt tänkte:
”Hon talar högre ingifvelser, sanningen, som hon ej vet sjelf. O, Dmitri! Dmitri!
Du ropar ur jorden.”
Feodor förenade sig nu med sin syster i böner och sade till sin fader:
”Du har ju från min tidiga ungdom anförtrott mig medlarens sköna embete, för-
bönens kall inför din tron: Gif honom lös!”
”Hvad är din afsigt med honom, Xenia?” sporde czaren.
”Hvad vet jag?” svarade hon. ”Ingen, utom den att göra honom fri. — Oeh i
friheten har mannen allt; han göre af den hvad han vill, hvad han kan. — Frihet,
endast frihet!”
”Med ett vilkor!” svarade czaren.
”Med alla — alla!” utropade furstinnan.
”Att du inte mera uppsöker, eller besöker honom,”
”Jag lofvar det, fader. Jag, som han, vi äro båda döda för denna jord. Oss
vinkar blott ett återseende — utom — uppöfver ditt Ryssland, fader, ja, öfver din jord,
o, Gud! Dessutom vill jag ila härifrån — från de rykande askhögarne af Gudonows tron
och Rysslands lycka, gömma mig i ett kloster och der på den heliga jungfruns altare
nedlägga min af lågorna till en svart, formlös klump nedsmälta kärlek och lycka; bedjande
att hon ville af nåd göra deraf ett, om än aldrig så litet, så ringa smycke i sin him-
melska hufvudbonad — eller i sonens strålande brndgumsmantel.”
Hon kastade sig i sin faders armar och drog äfven dit sin broder, sägande:
”Tagen farväl af mig, som af en aldrig mer återkommande — af en döende.” *
Prins Gustaf blef på furstinnan Xenias förböner befriad från sina bojor och lös-
släppt ur sitt fängelse, hvarefter han länge irrade kring, tryckt under hård fattigdom och
förödmjukelse. — När han slutligen dog, blef han tillhviskad frid af en nunna — syster
Olga. — Det var ingen annan än furstinnan Xenia, hvilken tog slöjan straxt efter hennes
älskades frigifvande, hvilket var hennes faders sista handling. Ty dagen efter sedan
prinsen blifvit lemnad åt friheten, stormade den falske Dmitri och Basmanhofi med kej-
sarens egna trupper Moskwa och inträngde i Kremlin, hvarest de mördade såväl czaren,
som hans son, storfurst Feodor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free