- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
547

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

547
gifvit upphof till lumultet blef fängslad. Dessutom företogs undersökningar för att utröna
hvilka som skjutit in i konungens rum, men derom vans ingen upplysning och man bör-
jade frukta för, att ingen kula förlupit sig dit, utan att polackerna utspridt detta rykte
för att göra staden och dess innebyggare förhatliga för konung Sigismund. Borgerskapet
försäkrade konungen, att det var alldeles oskyldigt till tumultet och att det ej heller skjutit
in uti hans majestäts boning. — Men denna försäkran mottogs mycket onådigt af ko-
nungen och för att försona honom måste borgerskapet sammanskjuta en ansenlig massa
penningar.
”Hur beklagansvärdt!”
”Vi kunna se af detta, hvad vi hafva att vänta af Johan IILs son,” svarade
herr Rutger.
I detsamma tonade genom stormen en stark trumpetstöt, som genast följdes af
en annan.
”Hvad är det? En hornsignal! Hvem är ute i detta Herrans väderl” utropade
friherrinnan Kruuse.
”En af hertig Carls ryttare har anländt till slottet med bud från hans furstlige
höghet!” sade straxt derefter en tjenare, som öppnat dörren till gröna kammaren.
”För in den främmande i vapensalen!” befalde herr Rutger och steg upp samt
begaf sig sjelf ut i det angifna rummet, dit den främmande straxt derefter blef införd. Hans
ansigte var piskadt rödt af stormen och hans kläder dröpo af regn, hvilket strömmade ned
från den mörka hösthimlen.
Det var en simpel ryttare, som hertigen skickat till Kruuseborg med befallning att
framlemna en skrifvelse till herr Rutger.
”Fyll en bägare varmt vin och räck den främmande!” befalde herr Rutger en af
sina tjenare, hvarefter han vände sig till ryttaren och sade skämtsamt:
”Den, som tål så mycket vått utvärtes, kan behöfva litet invärtes också. Stig
fram, min vän, och värm eder. Jag hör att vädret är svårt och regnet är helt visst
äfven kallt.”
”Ja, herre,” svarade ryttaren, ”det är ett helvetes väder, det hviner och piper
i luften, som om afgrundens furier voro lössläppta och det knakar och brakar i skogen
af söndersplittrade träd, värre än om tusentals bilare skulle hålla på att arbeta uppå
furorna.”
”Se der är vinet!” sade herr Rutger, då en tjenare på ett fat bar in en pokal
bräddad af ädelt vin, hvilket blifvit värmdt, så att lätta aromatiska skyar af rök hvirflade
upp ur pokalen och fylde salen med en berusande doft.
Ryttaren fattade bägaren och tömde den sakta och under synbar njutning, hvar-
efter han bngade sig och tackade för välplägningen, svärjande på att så godt vin, som
han nu druckit, hade han aldrig smakat uti hertig Carls vinkällare i Nyköping, detta
ehuru han läppjat på hvarje sort, som han hjelpt hertigens hofmästare att tappa, då hans
höghet understundom befalde, att sprunden skulle slås ur faten.
Vinet var berusande, dels tillfölje af dess egen styrka, dels äfven derför att det
var uppvärmdt och på den våte och frusne ryttaren hade det en i ögonen fallande verkan.
Blodet rusade åt hufvudet på honom och hans tungas band lossades till den grad, att herr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free