- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
555

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

555
att man, för att genomgå en skäligen vidlyftig kurs i Sveriges militäriska och politiska
historia, knappt skulle behöfva mer än att läsa inskrifterna på de här sofvandes grifter.
Der hvila de omsvajade af fanor och troféer, eröfrade från Sveriges fiender, under’ståtliga
minnesvårdar.
Men utom alla dem, öfver hvilkas jordiska qvarlefvor sådana minnesvårdar äro
resta, vet minnet att omtala flera lika utmärkta män, som de förra, och likaledes jordade
här i detta de svenska minnenas pantheon, fastän deras namn icke läses på något monu-
ment af sten eller metall, men dock strålar så mycket herrligare på de minnesgoda bladen i
vårt lilla, men dock så stora folks ärorika historia.
Här begrofs till exempel marsk Torkel Knutsson, som år 1306*) under bödelns
bila utandades sin för Sveriges väl rastlöst verksamma själ. Här hvilade Svea rikes
föreståndare Sten Sture den yngre och hans son, till dess att Kristian II, i sitt vanvett
efter blodbadet i Stockholm, lät uppgräfva deras lik och bränna dem jemte liken af de
öfriga offren för sin blodiga statskonst **). Här sofver Carl de Mornay, den tappre skotten,
den olycklige konung Eriks trofaste vän***), för hvilken vänskap han fick sätta till lifvet,
och jemte honom hvila här flera andra utmärkta personligheter f). De grafminnen, som
finnas i denna kyrka, äro till den grad talrika, att den noggranna beskrifningen öfver
dem skulle kunna fylla en hel bok, och äfven om blott de förnämsta skulle anföras, skulle
ett sådant uppräknande väcka förvåning hos den, som inte förut känner huru underbart
rikt vårt land varit på män, som gjort sig väl förtjenta, icke blott af fäderneslandet, utan
af hela Europa. Man kan här lära, huru ett fåtaligt folk genom bragdernas rätt kunnat
intaga ett rum bland de stora minnena från flydda tider och dessa minnen böra vara
egnade att elda och lifva nutidens slägte till att likna fädren i dygd och dådkraft. Det
borde inte finnas någon svensk, som icke åtminstone en gång i sin lefnad besökt Gråmun-
keholms- (Riddarholms-)kyrkans grafvar. Det är icke döden och förgängelsen, som ur
dem tala till oss. Ur dem tala i stället minnet och äran med ljudelig röst till hvarje son
af vårt land, manande honom att icke komma fädernas ära på skam, utan stolt öfver det
ädla företrädet, att vara född svensk, söka att i sin mån bidraga till upprätthållandet och
bevarandet af den heder, som bör vara oskiljaktiga från det svenska namnet.
Såsom i det föregående har blifvit nämndt, blef Gråmunkeklostrets anläggare, ko-
nung Magnus, med tillnamnet Ladulås — hvilket, enligt gamle kung Göstas ord, var
ett ärofullare vedernamn, än om han blifvit kallad en romersk kejsare — begrafven
i klosterkyrkans högkor. Der finnas två minnesvårdar af rödaktig sten, båda alldeles lika
till det yttre utseendet, den ena prydd med Sveriges och folkungarnes vapen och den
andra med Sveriges och Bondeättens sköldar, samt försedda med inskriptioner, hvilka in-
nehålla, att de förvara minnet af konungarne Magnus I Birgersson och Carl VIII Knuts-
son. Men dessa båda monument äro så kallade Xenotapher, det vill säga, de innehålla
icke qvarlefvorna af dem, till hvilkas hågkomst de blifvit uppsatta. Att de båda konun-
garne hvila i kyrkan, det är visst, men man känner inte platsen för deras grafvar. Det
*) På det nuvarande Södermalmstorg.
**) Se Kung Gösta.
***) Se berättelsen Röda boken.
f) Mornays m. fl. grafvårdar äro nu försvunna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free