Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
Det var dä helt naturligt, att tyskarne skulle välja sina bostäder till trakten kring
gillesstugan och bland dessa utländingar fanns det en tysk penningmäklare af ansenlig ålder,
hvilken många år varit i Sverige, som bodde helt nära gillesstugan. Albin Schnabelkopff,
så var hans namn, var en ansedd man, hvilken åtnjöt stort förtroende af hög och låg och
var mycket använd vid uppgörandet af affärer och penningetransaktioner. —
Då’ konung Sigismund kom till Sverige, lät han en stor del af sina polska dra-
banter taga in i gillesstugan och der leide de svartmuskige och med kroksablar försedde
männen ett vildt och utsväfvande lif, samt höll icke för rof att på ganska obehagligt sätt
störa sina fredliga grannar, hvaraf somliga förbannade polackerna och andra bådo Gud
befria sig från deras grannskap.
Yid ungefär samma tid, som konung Sigismund med sina polacker kom till Stock-
holm, anlände dit från Lübeck en ung grefve Hohenloe i afsigt att se och studera de
svenska förhållandena samt att göra affärer. Utom kontanta penningar förde han med sig
en anvisning på en större summa, dragen på Schnabelkopff, hvilken som ung varit i tjenst
hos grefve Hohenloes fader. Schnabelkopff underrättad om, att hans forne herres son var
att förvänta till Stockholm, intogs af glädje deröfver och gjorde sig redo att härbergera
honom i sitt hus. Men den unge grefven, som visste, att Schnabelkopff var till åren
kommen och deraf dömde, att hans sinnelag och smak svårligen skulle kunna anstå en
yngling af hans ålder, skaffade en möblerad våning på ett annat ställe, der han fick ega
sin fullkomliga frihet. Denna bostad låg långt från sanct Gertruds gille nära Norreport.
Inom kort blef den unge grefven bekant med en af konungens polske drabanter,
hvilken af naturen var qvick, munter och stor älskare af drufvans safter och vackra qvin-
nors sällskap. Drabanten fann den tyske grefven allt för enfaldig lör att han skulle
kunna leda sig sjelf; han beslöt derför att åtaga sig hans uppfostran och blifva hans förare
på vällustens sjelfsvåldiga väg.
Såsom drabantens fosterson gjorde också den unge Hohenloe snabba framsteg.
Han fick snart insigt uti allt, hvad drabanten kallade sannskyldig vetenskap, det vill säga,
konsten att tillfredsställa alla sina begär. Musik, prakt, bollspel, fäktningar, läckra mål-
tider, förträffliga viner och vackra flickor, voro deras dagliga och förnämsta föremål och
drabanten förstod så väl att blanda dessa nöjen och derigenom göra dem för den stackars
grefven så smakliga att han (grefven) ansåg denne sin förare såsom en af de bäste och
behagligaste menniskor i verlden.
Snart vandrade den unge lärjungen med jättesteg den väg, som hans lärmästare
visade honom och följde i alla delar hans smak och böjelser. Han hörde dagligen före-
laeSniusu öfver allt, hvad som kunde kallas vackert och behagligt och vann derigenom
en så förfinad smak i omdömet öfver nya moder, att han ofta var på väg att bastonera
sin skräddare, skomakare och andra handtverkare, när de gjorde honom ett arbete, som
ej var enligt med de reglor, som hans mentor föreskrifvit. —
Drabanten hade trängt sig in i en hederlig arbetares familj, hvarest han genom
sina vällustiga later och sin vackra uniform förvillat familjens nittonåriga dotter och med
henne knutit en af dessa flyktiga förbindelser, hvarigenom så många flickor blifvit störtade
i olycka, hvarur de sedan aldrig, eller åtminstone mycket sällan kunna resa sig. Flickan
var ovanligt vacker och den tyske grefven ville ovilkorligen förvärfva sig en lika fager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
